Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Anitha Schulman: "På väg mot Ragnarök"

1 av 1

Privat

Nöje | 22/06/2011 07:54

KRÖNIKA. Om årets värsta morgonstund.

Ett prunkande landskap av böljande grönska slår emot en likt en dunst av parfym. Sommarsveriges klorofyllfyllda vägrenar. Solstrålar flackar i vindrutan och allt känns som livet genom en 8-millimetersfilm. Bilsäten som luktar damm och varm hud. På väg till midsommarfirandet.

Av någon anledning avskyr jag midsommar lika mycket som jag ogillar nyår. Men nyår innebär oftast inte övernattning. Nyår är bara ett år äldre.

Man är för gammal att kollektivt sova över hos varandra. Jag får stora skälvan av blotta av  tanken på att inackorderas i samma sovrum eller stuga med andra par eller personer. Det är egentligen inte midsommarafton jag är emot utan midsommardagen. Att vakna upp i en kvalmig spritandedräktig friggebod som luktar bastukåda tillsammans med dem man hade så roligt med igår. Bara för det var kul då så är det allt annat än det nu.

Någon blev för full. Någon sa något dumt. Någon skrattade lite för mycket på någon annans bekostnad. Någon bråkade. Mitt i allt det där härliga. Hade man varit i stan hade man kunnat gå hem när man fått nog. Hem och fajtas med sina egna demoner. Då hade de där incidenterna varit snabbt glömda. Nu skapas kollektiva gastar.

För det är ju nu den riktiga baksmällan börjar. Man ska plocka fimpar, diska osköljd disk, slänga sopor, plocka flaskor och skaka trasmattor tills det blixtrar i huvudet. Sommarhuset ska återställas till sitt ursprung.

Det är som att gå bakom scenen på en föreställning och se allt det verkliga och osminkade. Alla minnen av aftonen elimineras i ett ögonblick.

Någon tar ett Carte Blanche i bakfylla för den gick och la sig när resten gick upp. Någon blir sur. Någon sköljer disken dåligt. Någon jobbar inte lika hårt med att leta tomglas. Någon går back i utlägg från gårdagen. Det börjar hänga åskmoln i midsommarluften som trycker på det redan ömmande huvudet.

Men vad fan vi ska ju vara vänner ju! Jag vill inte störa mig. Jag vill bara hem. Take me home. Jag är vuxen nu. Tvinga inte in mig i ett hörn och låt mig titta på när färgen torkar. Kan vi inte ställa in midsommar nästa år och bara vara hemma? Likt förbannat kommer jag sitta i den där bilen på väg mot Ragnarök.