Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Anitha Schulman: Är vi så innehållslösa?

1 av 1

Privat

Nöje | 29/06/2011 07:25

KRÖNIKA. Om att göra sig intressant på lånad information.

You and me baby ain't nothin' but mammals So let's do it like they do on the Discovery Channel /Bloodhound Gang

– Vet du att hajar dör om de slutar simma, berättade en nära vän. 
– Varför då? frågade jag.

Han förklarade anledningen som jag inte kommer ihåg och berättade hur vidrigt det är med hajfensoppa.

– Japanerna bara plockar upp hajen i fiskebåten, skär av fenorna och kastar ner dem i havet igen. Där kvävs de för de kan inte simma.
– Shit det låter helt sjukt. Hur vet du det här, undrade jag.
– Jag såg det på Discovery, svarade han.
Såklart. Sen tänkte jag till: exakt var i informationskedjan får jag den här informationen? Hur många gånger har den skruvats till? Hur långt från sanningen och källan är den egentligen?

10-talets grej är att kokettera med plagierad information. Visst finns det säkert ett uns av fakta, men det kan vara långt ifrån verkligheten.

OMG-facts eller Discoverypedia. Vad är egentligen grejen med att vi gör oss mer intressanta på lånad information? Är vi så innehållslösa? Äger vi verkligen kunskapen ifall vi tog in den via teve eller läste en tweet från OMG-facts? När vi inte ens var där, när vi inte ens slagit i en bok eller forskat själv. När vi egentligen bara fick en stekt sparv som landade på tungan? 

Hur konstigt är det egentligen inte att hela middagsämnen går åt till att spekulera i kunskap som någon fått via en tevekanal? Detta för att faktahalten i påståendet sedan dubbelkollas via Wikipedia. Som är en källa av en källa av en källa.

Ett annat exempel på nutidsplagiering.
En modebloggare rippar en annan modebloggare som i sin tur rippat ytterligare en. Som sett en bild på Kate Moss i en utländsk modetidning i en cool outfit och sen tolkat den. Plagget Kate bar skapades av Olivier Theyskens. Som hade sett en munk i Indien bära ett "inspirerande" tygstycke. Jag köper alltså kopian av kopian av kopian och är som slutkonsument typ den trettionde i ledet. Mitt plagg är alltså så långt ifrån originalet att knappt en färg stämmer med ursprunget. Komiskt med tanke på hur hårt vi eftersträvar originalitet och individualism.

Bloggvärlden är inte bättre, utan svämmar nästan över av självutnämnda gurus, psykologer och läkare. Forumen - speciellt i gravid/mammasammanhang - består av flertalet magistrar i hobbypsykoterapi. Eller personer som nyss torkat såsen ur mungipan efter en låtsas-disputationsmiddag. Information formulerat på ett par rader som analyseras och tolkas av läsarna utan förkunskap om dennes person eller tillstånd. Detta skapar problem snarare än förebygger dem. Innehållet läses ju utifrån läsarens egen demografi.

Exempel: Jag publicerade en bild på min dotter Penny iförd endast blöja liggande på en filt i vår soffa. En vecka gammal var hon. Den var tydligen enormt provocerande. För hon kunde faktiskt frysa ihjäl. Förmodligen utgick denne kommentator från temperaturen hemma hos sig. 

Vad kommentator nummer ett hade skrivit reagerar nummer två på. Denne utläste "Vanvård!”. Den tredje i ledet läste de två tidigare kommentarerna. Tittade på bilden och struntade i texten eller sammanhanget. Denne underkände oss som föräldrar. Vi var nog inte redo för barn.

Ett väldigt tydligt exempel på hur information föder ny information. Kanske blev personerna ifråga länkade från en annan plattform och såg bilden helt taget ur sitt sammanhang. Eller redan tolkad i det sammanhanget. Uppeldad innan kommentaren fälldes.

Sett och hört blir verklighet och man förstår inte ens själv att man blev en källförteckning till informationen. 

Apropå sett och hört så är det ju så här SE&HÖR och övriga skvallertidningar jobbat i flera år. Så det är vi i övriga världen som är sena på bollen. Den där “nära vännen till xxx” är aldrig en riktig vän. Det är oftast journalisten själv.

Precis som min “nära vän” med samtalet om hajar. Har jag nu berättat en naturvetenskapshistoria för er som ni sen kanske kommer berätta vidare för era vänner. Kommer ni då referera till den här krönikan eller säga att ni såg det på Discovery?

Kanske hittade jag bara på den där haj-trivian? Kommer ni då ändå att föra den vidare som fakta för att det var en tillräckligt bra historia?