Först och främst: Jag gillar verkligen Camilla Läckberg och har gjort länge. Jag har aldrig läst någon av hennes böcker, men på sociala medier har hon ofta varit insatt och upplyst om svåra ämnen. Hon har lyft mäns våld mot kvinnor och vågat vara obekväm när kanske inte många andra vågar.
Men när det nu stormar kring elitskolan Lundsberg, där hennes ena son går, så undrar jag om kompassen gått sönder.
Det hela tog sin början när ett par killar på skolan deltog i ett rap battle. Det bjöds på rasistiska och antisemitiska texter.
"Nu när kriget är slut i Syrien så kan du ta din bananbåt och åka hem igen", "Din familj är judar och borde blivit brända i Hitlers ugnar" och "Vi ska ta hand om er judar på samma sätt som Hitler skulle gjort. Samt avsluta Hitlers arbete" var några textrader.
Killarna som var måltavlor för de rasistiska ramsorna beslöt sig senare för en hämndaktion. Maskerade tog de sig in i en av pojkarnas rum och utförde en misshandel med bälten. Fyra av killarna dömdes för misshandeln. Senare trädde en av killarnas mamma fram. Gunilla von Platen gick ut i SVT Dokument: Inifrån och berättade att hennes son var en av de dömda för misshandeln.
Samtidigt berättade hon att sonen under en längre tid blivit utsatt för både misshandel och rasism i skolan. Han blev kallad ”Äcklig apa”, ”jävla arab”, "Neandertalare", ”syrianjävel” och "terrorist". Bilder på hans mamma Gunilla skrevs ut och sattes upp på skolan där hon gjordes till åtlöje.
Vid ett tillfälle blev Von Platens son naken indragen i duschen och där utsatt för något som liknar sådant de pysslar med på Abu Ghraib. Han fick ömsom kallt och ömsom varmt vatten hällt över sig. Han kom hem med blåtiror. Det är givetvis varje mammas mardröm. Rättfärdigar det den misshandel han dömdes för? Givetvis inte.
Man kan ju tänka, att kanske kan Gunilla Von Platen få höras nu. Det är hennes son som har utsatts för rasism och blivit kränkt. Det som istället händer är att Camilla Läckberg intar scenen och skriver ett inlägg om att hennes (mind you, helt vita) son trivs toppenbra på Lundsberg och älskar skolan. De har inte märkt av något av det som framgår i dokumentären.
Bara där kan jag känna att det är att förringa Gunilla Von Platens berättelse. En mer rimlig reaktion hade kanske varit att skriva "Vi är helt bestörta av de uppgifter som framkommer i dokumentären, rasism och mobbning är aldrig okej. Vi är alltid på offrens sida".
Men okej, jag förstår att många undrar vad Läckberg tycker om det här – hon är en viktig och tongivande röst, och givetvis så ska hon berätta vad hon känner. Fine.
MEN sen. Jag trodde inte mina ögon eller öron. Under gårdagen upplät Läckberg sin Instagram, där hon har över 300 000 följare, åt en av sin sons klasskamrater. Hon har i bästa Martin Luther King-anda skrivit ett upprop.
"Nu har alla andra fått prata om Lundsberg. Nu är det vår tur".
Vita Rosa Parks avslutar med de här raderna:
"Vi tänker inte skämmas för att vi trivs här. Vi tänker inte be om ursäkt för att vi älskar vår skola. Och vi tänker inte längre acceptera att andra människor definierar vår verklighet åt oss medan våra egna röster tystas. Nog är nog. Nu är det vår tur att höras! Willemina De Geer, elev på Lundsberg".
I en tid då både rasism och antisemitism är ett reellt hot är det så tondövt att jag undrar om jag bör swisha för en hörapparat.
Inte för att dra på allt för höga växlar här, men det finns ett par tillfällen i historien där det låtit likadant. Det är många genom åren som haft det fint medan andra lidit i deras direkta närhet. Slavägarna hade det inte så jobbigt. De som slapp bli förföljda under andra världskriget hade det nog också toppen.
Att ge sig in i en debatt som vit, privilegierad kvinna och känna att nu är det vår tur att höras, för vadå, White lives matter too? Jag har aldrig sett maken på något mer tondövt.
Låt dom som på riktigt har skadats här få höras. Låt deras berättelse bli allmänt känd. Dom som har släpats in i duschar, mobbats, utsatts för pennalism, misshandel och rasism, nu är det deras röst vi ska lyssna på.
Ni andra kan snällt vänta på er tur. Nu har jag kanske förutfattade meningar här men har man gått på Lundsberg, är stenrik och kritvit, så kommer nog den turen sooner than later.