Veckan i Tryck

[+] Anton Abele

Folk älskar att göra sig lustiga på denne unge visionärs bekostnad. Inte Veckan i Tryck, som istället hyllar Anton Abeles mod och framåtanda. Nu kastar han sig in i underhållningsbranschen med programmet ”Kostymfritt” där han ska intervjua kändisar, politiker, bloggare och soldater. Och är det någon som kan mingla folk tillbaka till medeltiden och tillbaka så är det denne gänglige riksdagsledamot.

[-] Joel Kinnaman

Supersvensken Joel Kinnaman är en snygg fan och en utmärkt skådespelare. Men i ”The Killing” springer han runt avmagrad, klädd i alldeles för stora kläder och med lettisk tjackpundarfrisyr på huvudet. Det är ett hån mot oss svenskar som förväntat oss att se honom som vi brukar. Är Hollywood inte redo för mäklarskjortan och den kinnamanska backslicken?

[!] Robert Collin

Medan resten av Sverige insett att SAAB aldrig kommer att hämta sig sitter Aftonbladets bilkrönikör Robert Collin vecka efter vecka hemma i garaget och är plågsamt optimistisk. Insmord i motorolja, med pannan rynkad på karaktäristiskt Collin-vis och med texter svaga som en gammal sovjetisk Lada i uppförsbacke tar han upp onödigt utrymme. Sätt dit en annons för tvättmedel istället.

[?] Ryan Dunn död

Veckan i Tryck vill hävda att den strida ström artiklar kring Ryan Dunn, den döde och för svensk publik mycket okände Jackass-medlemmen, är den grövsta felsatsning svensk nöjesjournalistik någonsin gjort sig skyldig till.

En man, vars främsta bidrag till populärkulturen var att stoppa upp en bil i anus, förtjänar inte hyllningar av Michael Jacksonska mått, även om det så klart är synd att han dog.

[()] Måns Zelmerlöw

Det är att sparka in pärleporten att hylla detta fenomen, och Veckan i Tryck ska inte ägna sig åt populism och folklighet. Men Måns Zelmerlöw är så förbannat bra att det inte går att negligera denne adoniske lundapåg. En stjärna som bara påbörjat sin resa mot odödlighet.