Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Pascal Engman: Så otroligt lättlurad

- 17/07/2011, 11:02 -

Nyheter24

KRÖNIKA. Om att blir lurad lite då och då.

”Det är vattentätt, aktien kommer stiga som en jävla komet”, sa min högintelligente vän som numera huserar på en av världens största banker i London och transfererar och handlar för några miljoner om dagen.

Jag skyndade mig till banken, förde över mina besparingar, låg vaken den natten och våndades inför valet att köpa sportbil eller sommarhus. Tre månader senare var jag tjugotusen kronor fattigare. Aktien sjönk som en torpederad eka i storm. Den dök så djupt att jag var tvungen att kränga på mig syrgastuber och cyklop när jag skulle kontrollera mitt aktieinnehav.

Istället för att begära vår vänskap i konkurs lystrade jag när samme vän, någon vecka senare, entusiastiskt utbrast: ”Jag har en bra grej på gång. Sätt in 6000 kronor på mitt konto så kan du ha en miljon där i morgon”.

Dagen efter ringde jag upp honom och han förklarade dystert att det varit ”Nära, så jävla nära”. Faktum var att jag inte kunde förstå hur nära jag varit den där miljonen, menade han. Den logiken fascinerade mig mycket minns jag. Från sextusen till ingenting. Och ändå var jag bara millimeter från den stora miljonen.

Borde det inte blivit några tusenlappar då, om jag nu var så nära? undrade jag konfunderat. Nej, vi hade handlat med ”warranter”, då kunde det bli så här förklarade han över en öl någon vecka senare medan fingrade på sin svindyra kostym.

Ja, jag har gjort några dåliga affärer i mina dagar. Förutom min korta och misslyckade karriär som investerare har jag, i löfte om att bli körd till en tågstation för 10 euro, blivit utkörd från Bukarest i Rumänien till ett litet slumområde på gränsen till Bulgarien. Och där blivit avsläppt vid en boskapsvagn i ett slumområde 4000 kronor fattigare än då jag kom. Blivit tvungen att lifta tillbaka till Bukarest i en rostig liten Lada från Greve Draculas dagar för 2000 kronor för att, väl framme, kunna köpa en flygbiljett hem till Sverige.

Men mina två rånare hade i alla fall vänligheten att på ett mycket professionellt och hjärtligt sätt guida mig genom Bukarest på vår väg mot den där boskapsvagnen, peka ut Ceausescus palats och berätta om den tuffa kommunist-tiden.

Och kultur och kunskap kan inte värderas i pengar, tröstade jag mig medan jag drack mig full på whisky på planet hem.

Min godtrogenhet vet inga gränser, varken ekonomiska eller territoriella. Jag litar på människor vilket gör att jag har några riktigt jävla dåliga affärer att se fram emot i mitt liv.