Maria: "Jag har själv varit urfattig och ägt 10 kronor"

Maria Montazami är på blixtvisit i Sverige för att lansera sin nya väskkollektion Maria Montazami Collection för våren 2012. Hon missar några dagar av inspelningen av den omåttligt populära teveshowen Svenska Hollywoodfruar som nu är inne på sin sjätte säsong.

När jag träffar Maria i hennes svit på ett hotell på Stureplan är hon lite jetlaggad men orkar ändå prata om väskor, senaste fyllan, när hon senast var elak, Hollywoods mörker och hur det är att få veckopeng av sin man.

Du är i Sverige för att lansera din nya väskkollektion. Vad är ditt drömmärke att gästdesigna för?

– Det måste vara Chanel, jag älskar Chanel, de är klassiska, snygga och ganska praktiska att använda till vardags.

Vad kommer prisklassen vara på de här väskorna i din kollektion? 

– Mitt mål var att göra de lite billigare än den tidigare kollektionen. För då var ju allt producerat och tillverkat i Italien. Och det blev jättedyrt. Och det är ju inte jag som kammar in pengarna så, ja det blev jättedyrt. Så därför körde vi en svensk fabrik i Hong Kong för att få ner priserna, plus att vi lagt till lite mer i kollektionen som plånböcker, sminkväskor, nyckelringar och lite mer ungdomsgrejer. Jag är jättenöjd och tycker att det är en stor variation på det vi gjort.

Vad är den dyraste väska du äger själv?

– Den dyraste jag äger själv är antingen en Chanel eller en Jimmy Choo. Och de kostade kring 4 000 dollar. Så det ska vi inte räkna ut hur mycket det blir i svenska kronor...

Men tycker du att det kan vara berättigat att köpa en så dyr väska, eller får du dåligt samvete?

– Orsaken till att jag har de här fina väskorna är liksom inte att jag går och köper en Chanelväska och tar av matpengarna. Jag passar på om det är julafton, mors dag, min födelsedag. Då frågar familjen "what do you want?" och jag säger "vad tror ni?" Chanel! Så om du frågar min familj vad jag har önskat mig de senaste åtta åren så är det väskor!

"Det är mycket flärd och glamour"

Du verkar alltid så överpositiv och glad. Finns det någonting som Maria Montazami ogillar?

– Jag ogillar gamar. Gamiga människor som bara tänker på sig själva. Jag ogillar människor som utnyttjar och tar för givet. Och utnyttjar andra för sin egen vinnings skull.

Har du själv blivit utsatt för det?

– Jag kan bli utsatt för det kanske en gång. Sen gör du aldrig det mot mig igen. Det här är absolut ingenting för mig. Jag ser så lätt igenom folk som är ute efter något. Då blir jag ganska kall och avbryter kontakten. Jag kan fortfarande svara och så men det är inte alls samma connection.

Vad känner du att folk är ute efter?

–Jag menar inte bara i Sverige utan även i USA. Det kan vara allt möjligt. Det är inte pengar utan saker för deras egen vinnings skull. Folk som utnyttjar situationer.

Trofévänner typ?

– Ja. Och nu bor ju visserligen inte vi i Hollywood utan i Orange County, vilket är lite mer relaxed och beachaktigt men ändå mycket flärd och glamour. Jag är jätteglad att jag bor där jag bor för vi har ju spelat in ganska mycket i Hollywood och man har fått lära känna de andra fruarna och deras vänner och hur de lever.

Är det för ytligt för dig?

– Ja, ja. Inte för att dom är ytliga utan för att...Det är konstiga människor där. Allt som rör sig omkring där.

"Det där mörka, att vara otrogen och konstiga sexgrejer – det är inget för mig"

Även fast du aldrig bott i Hollywood måste du ha sett en del av det här med människor som åker till Hollywood med drömmar om framgång eller kändisskap och rikedom och slutar i något slags mörker med missbruk och sådant. Har du sett det på nära håll?

– Jättebra fråga. Jag har sett.... Jag känner folk som är så olyckliga och äter massa antidepressiva och inte har någon vilja eller ork. De är väldigt själviska och lite flummiga. Det är inget för mig. Men ingen speciell vän som jag hänger med eller så. Jag är så jättemycket antidroger. Jag dricker gärna och skålar och har kul. Men just den där mörka världen med att vara otrogen, konstiga sexgrejer - det är inget för mig.

Människor med ett mörker...Skrämmer det dig, eller vill du omvända folk?

– Det är ju skillnad med folk som har en sjukdom eller så då är man där 100 procent men är det andra som bara beter sig kontsigt.

"Jag har själv varit urfattig och ägt tio kronor"

Känner du en press på dig själv att leva upp till en bild av dig som positiv hela tiden?

– Nej, det ska jag tala om. Jag är Maria. Jag är mig själv. Jag ljuger inte. Jag är för det mesta alltid glad. Och jag lär mina barn att hålla sig till sanningen. Var ärlig. Var omtänksam. Titta folk i ögonen när ni hälsar. Allt sånt där. Jag tycker att det är en jättekul känsla att bara vakna bredvid sin man och säga "du jag sticker till Starbucks, vill du ha något?".

Jag älskar det livet. Det behövs inte så mycket för att man ska bli glad. Vissa människor måste ju ha massor för att de ska ha de där glädjeruset. För mig kan det vara att titta på mina barn som spelar fiol. Då flyger bara tårarna. Bara jag tänker på det kan jag tåra upp. Livet är till för att ha kul. Inte att gräva ner sig i någon olycklig grop. Men jag har en otrolig känsla för människor som inte har fått den chansen. Jag skulle aldrig se ner på människor som inte har den finaste bilen eller de snyggaste kläderna. Jag vet själv. Jag har själv varit urfattig och ägt kanske tio kronor så jag vet hur det är att vara båda.

Du har ju två döttrar som bloggar på Veckorevyn, och du bloggar på Amelia. Har du några pekpinnar så där....Läser du deras bloggar och finns det något du förbjudit dem att skriva?

– Jag läser deras bloggar och tittar på bilderna, och Hanna min andra dotter älskar ju kläder och mode och gjorde ju Carolines Mode förut och jag tyckte ibland "åh Hannah du har alldeles för korta kjolar och tänk när du tar kort du vet". Du vill vara ett gott exempel för nu är du en Montazami. Jag peppar dom ganska mycket att ni är Montazamis och vårt namn ska bli ett bra namn.

"Män är män och det går inte att avbryta med massa gnäll"

Jag såg en interjvu med dig i Efter 10 nyligen, där du berättade att du fick veckopeng och månadspeng av din man.

– Ja, jag får ju matpengar.

Men du är ju väldigt spinkig så du kan inte äta så mycket. Du köper Chanelväskor istället för pengarna?

– Haha, det var ju så jag gjorde förut. Fick matpengarna, vart överlycklig. Jag får dom varje måndag så då går jag till banken. Men ville jag ha något speciellt så var det bara att ta några hundra dollar och nästa vecka lite till och sen gick det ganska fort.

Och din man undrar plötsligt varför du blivit så smal?

– Haha, ja och då hade jag en ny Chanelväska. Men vi har alltid jättegod mat på bordet och jag älskar att laga mat, jag lagar jättegod mat.

Känner du dig självständig som kvinna?

– Jag är jättesjälvständig, och otroligt envis och driven. Att göra det bästa av mig själv och även mina barn och även vara en bra fru åt Kamran.

Och hur är man en bra fru?

– Det är att absolut inte ringa på dagen när han är busy och fråga typ "hej vad gör du?" och småprata lite. Män är ju män och avbryter man det med massa gnäll...Det går inte. Och när Kamran kommer hem på kvällen så är det sista han vill höra "åh vet du, den och den var här". Så när han står och borstar tänderna eller kör sin munskölj - då kör vi allt vårt det där vardagssnacket. Don't forget to pick up this on monday och såna vardagsgrejer.

Hur länge har ni varit gifta?

– Vi har varit tillsammans i 24 år och gifta i 21 år.

Det är stort! Respekt.

– Ja, verkligen! För vi tycker faktiskt fortfarande jättemycket om varandra och vi har jättekul tillsammans.

Jag läste om när du sommarpratade i Radio Västmanland. Du berättade att du var 1.80 lång och så där. Såg du dig själv som annorlunda när du växte upp?

– Verkligen! Jag var superosäker. Det var en tjej som sa "Maria, jag avskyr att gå bredvid dig för du är så jävla lång". Och jag tänkte "gud vad taskigt". Och efter det gick jag i de plattaste kinaskorna mitt i vintern och hade aldrig högklackat. Och sen när jag kom till USA – då var jag ändå 21 år. Då sa folk "Oh, you are so beautiful".

Var det som att du blommade ut då?

– Ja, verkligen! Jag tänkte "herregud, vad är det här för komplimanger" och så började jag använda högklackat och det har jag varenda dag. Jag älskar högklackat. Och det tycker jag också är jätteviktigt att föräldrar att säga till sina barn som känner sig lite långa eller på nåt sätt är...Ser man att ett barn har ett dåligt självförtroende så måste man förälder bara "kom igen!" hjälp ditt barn. Inte bara oja med. Var positiv och jämför fördelar och nackdelar och saker man kan fixa.

"Jag kastade vatten i min vänninas ansikte på fyllan"

De andra Hollywoodfruarna är det ju mycket storm kring. Är du konflikträdd?

– Jag är absolut inte konflikträdd. Jag kan vara ganska elak. Senast var igår kväll så var vi ute och åt och vi kanske var tolv olika människor vid två olika bord och just vid mitt bord satt vi kanske 5-6 personer och det var en kille som bara satt och gafflade om sig själv och hade jättetråkiga utläggningar. Och jag tänkte "här sitter vi och han sitter bara och gafflar om sig själv" så jag hoppade på honom och liksom sa lite småsarkastiska saker. Men sen fick jag lite dåligt samvete och tänkte "gud det där skulle jag nog inte ha sagt". Men jag är absolut inte rädd för att säga i från.

Är du rädd för vad folk ska tycka om dig?

– Nej, du får tycka att jag är dum, blåst, kokkobello, ful och allt det där. För jag vet ändå: Jag har klarat ett äktenskap. Jag är lycklig. Jag har jätteduktiga barn, jag bor ordentligt och jag har nu åstadkommit det här. Jag har inte gjort något kriminellt, jag har inte gjort något konstigt, så då spelar det ingen roll om folk tycker att jag är helt blåst.

Är det det du får höra oftast – att du är helt blåst?

– Nej, men nån gång kommer det...Nån konstig människa och säger "min kollega säger att du är ganska kokko". Jaja, tyck det du.

När var du full senast och hur blir du på fyllan?

– Jag tycker alltid att jag är smålurig, älskar att ta ett glas vin med kompisar eller själv på kvällen med Kamran. Men det senaste jag gjorde var nog på min födelsedag och då kastade jag vatten i min bästa väninnas ansikte och jag kom inte ihåg det. Nu kanske det är för mycket information. Jag sa ju att jag var ärlig. Vi har skrattat åt det i efterhand. Jag hade inte ätit på den dagen och då händer sånt knäppt, haha.