Skakar av nervositet: Se Nyheter24:s reporter testa stand up

Jag darrar. Hela min kropp darrar. Jag är fett orolig för att tappa micken eller för att helt enkelt bara ramla omkull utan anledning. Jag står på scenen på puben Big Ben i Stockholm och är antagligen mer rädd än vad jag tidigare har varit i mitt liv. Hur fan kunde jag tycka att det här var en bra idé?

Svaret är att jag antagligen inte trodde att jag skulle behöva genomföra den. Då är de flesta idéer bra. 

Idén är en uppföljning på de långa långa intervjuer jag gjort under hösten då jag träffat flera komiker, som Moa Svan, Messiah Hallberg och Özz Nûjen. Det gjorde att jag fick mejl och kommentarer om att nämnda komiker var ganska dåliga på att göra sitt jobb. Något som jag bestämde mig för att motbevisa.

Jag slängde iväg ett mejl till Tomas Bonderud som driver klubben på Big Ben, och sen gick det hela väldigt fort. Helt plötsligt hade jag en tid bokad för att stå på scenen och försöka vara rolig. 

Det kändes inte speciellt roligt.

Eftersom att Tomas är en snäll snubbe erbjöd han sig att hjälpa mig lite med att fixa till mitt material. "Kanon", tänkte jag, slängde ihop några rader och åkte iväg för att möta upp Tomas. Tämligen kvickt meddelade han mig att det mesta av det som jag hade skrivit var rätt trist. Helt enkelt för att det inte innehöll några skämt.

Ett litet bakslag i det kreativa arbetet skulle man kunna säga.

Jag fick helt enkelt börja om, och skrev ihop ett material baserat på att jag hatar djur. Vilket jag väl inte riktigt gör, men ändå. Det blev förvånansvärt kul, och jag kunde andas ut.

Fram till tre dagar innan jag ska upp på scen och när min kollega Viktor meddelar mig att jag helt enkelt snott det mesta av Magnus Betnér. Det är mer eller mindre en kopia av vad han gör i Magnus Betnér Uncut. En viss panik infinner sig.

Så jag skriver om det från att hata alla djur, till att hata några djur. 

"Är oerhört förvirrad"

Kvällen innan det är dags gör jag misstaget att göra mitt bästa för att sänka mitt eget självförtroende. Det genom att se Kristoffer Appelquists föreställning "Drömmen om Amerika". Han är självklart mycket, mycket rolig. 

Efteråt går jag ut med min kompis Gustav, dricker alldeles för många öl och oroar mig för hur fan morgondagen ska gå. Jag kör igenom min rutin och min tämligen berusade vän skrattar lite lätt. 

Under dagen innan jag ska köra är jag oerhört förvirrad. Jag jobbar men har svårt att koncentrera mig. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att jag står inför ett fiasko av episka mått.

Väl inne på Big Ben är jag än mer förvirrad än tidigare. Kvällens värd Erik Bamberg berättar att alla andra kommer att köra på engelska, det är mer folk än vad jag trodde och det är så varmt att jag knappt kan andas. Vilket är lika bra eftersom att jag ändå inte vet vad jag tänker. 

Plötsligt är det min tur och jag önskar att det var minst tio andra komiker till innan mig. Eller att det blir ett strömavbrott. Eller att någon bara spränger hela jävla Big Ben i luften.

Jag minns inte så mycket från när jag sedan var klar och gick av scenen. Mer än att jag var nervös, och att jag antagligen körde lite kortare än planerat. Men också att åtminstone några skrattade.

Jag är mest glad över att jag överlevde.

Se hur det gick här: