Sluta upp med att försvara dina lagkamrater, Robinson-Joel

Under Robinson 2022 har jag fått ont i magen tre gånger. Första gången var när Angela Praxedes bet ihjäl en livs levande (hårig och lerig krabba). Andra gången var när naturväsendet Isabella Resmark skickades hem på grund av lunginflammation och pågående covid-infektion. 

Men under den senaste veckan hände det igen. 

Joel Häggblom, 25, har sedan programmets start känt sig rätt ouppskattad av sitt lag. Jag kan hålla med om att han kanske inte levererat som Charlotte Kalla när hon spurtade hem stafettguldet efter monsterjakten i Sotsji 2014. 

Ett lag är aldrig starkare än sin svagaste länk och självfallet blir den naturliga reaktionen på Joels trytande leverans i tävlingarna att man helt enkelt vill skicka ut honom. Men det är sättet detta hanterats på som fått det att skära i bröstkorgen. 

Shevin Urgun drar sig inte för att berätta att hon spelat basket på hög nivå och där är man minsann inte blyg för att bänka folk som inte levererar. Detta trots att hon i den första Robinsontävlingen "förstörde" för sitt lag genom att bli sist i momentet där det skulle kastas krokar som skulle fästas på en metallring. 

Men det kanske inte räknades?

Hennes missnöje kring Joel känns genom rutan och han känns mer och mer exkluderad. Hans naturliga reaktion på det hela är att helt enkelt börja köra sitt eget race då han måste se tävlingen som individuell för att mentalt kunna vara kvar. Detta då hans lag bara ser honom som en börda. 

Men Joel är en tuffing, och nog fan klamrar han sig kvar genom att vinna flera tävlingar där man tävlar på egen hand. Han visar att pannben kan vara minst lika viktigt som att kunna knuffas ute på en basketplan. 

Stod upp och skrek efter valet i Robinson

När Joel gjorde valet att behålla Mattias stod jag upp i min soffa och skrek av skratt. Jag blev stolt som en storasyster över att han skiter i översittarna och tuffar vidare på sitt Joel-tåg. Det är föredömligt att inte låta de buffliga och högljudda bestämma vilken väg man ska ta. I synnerhet inte efter att de behandlat en som skit. 

Men detta är så klart en vattendelare. Min kollega Mathilda Lundqvist anser att det är Joel som är den felande länken och tar istället Shevins parti. 

"Jag, å andra sidan, hade inte kunnat låta bli att riktigt förbannad om en person i mitt lag hade fattat ett egoistiskt beslut baserat på att han "hejat på en person tidigare", och signerat rösten med "Mr fanboy". Ett beslut som dessutom riskerade att försvåra för det egna lagets förutsättningar i kommande tävlingar. 

Nej, men då hade jag till slut också gjort en Shevin och lämnat stranden i affekt", skriver hon i sin krönika.

Likt mig har många tittare reagerat på behandlingen av Joel och därav ilsket uttryckt sitt missnöje på sociala medier. Joel har i sin tur gått ut och sagt åt folk att de ska sluta vara arga på hans lagkamrater. 

Men Joel. Låt oss. 

Jag förespråkar inte näthat eller onödigt hårda ord och det är sällan rimliga människor som sysslar med det. Men att folk reagerar ger mig samtidigt en slags tillfredställelse. Och jag hoppas att det innerst inne ger Joel lite upprättelse. 

Det är för många gånger folk kommer undan med att behandla andra människor som skit.