Robinson 2026 rullar vidare – men jag känner mig bara tom och less just nu.
För drygt två veckor sedan så slog jag på årets säsong här hemma med inga förväntningar alls. Kvalitén på de olika säsongerna av Farmen, Bonde söker fru och Robinson kan verkligen variera. Men efter det första avsnittet av Robinson 2026 var jag fast.
Den som castat årets säsong behöver en löneförhöjning – och det är nu.
Det första avsnittet tror jag är det bästa första Robinson-avsnittet jag sett – någonsin? Snacka om att ge publiken vad de vill ha.
Pantertanter, någon skön kille som hatar alla andra, vuxna män med egon större än planeten Jorden men sen så har vi Aydin Haressi, 40.
Ursäkta min franska – men har ni någonsin, NÅGONSIN, upplevt... pratat med eller stött in i någon som Aydin? Jag vet inte ens om han är en människa, ett konstprojekt eller någonting som är skapad i ett labb. Men en sak vet jag säkert.
Han är det bästa som hänt tv-Sverige.
Jag tror att de flesta, likt mig själv, kände lite samma känslor i början. Man hör en högljudd jävel som pratar konstant. Svandyker in i alla konversationer och säger saker som man inte alltid riktigt kan relatera till.
Men sedan händer det någonting.
Efter en kort stund av tittande inser man att Aydin är ett komiskt geni. Killen är inte "Det var en gång en Bellman"-lustig. Han är stand up-rolig.
Under tävlingen när de skulle hålla en lång drake i varsitt snöre trodde jag att min stund var kommen. Jag skrattade så mycket att jag blev blå.
– Farbror Melker. Farbror Melker var har du Tjorven?, ropar han till Lasse Lundholm, som för övrigt har sig själv uppe på ett pedestal.
– Farbror Melker hur har du det? Börjar du svettas eller? Ser du någonting bakom glasögonen? Och hur går det för Hulken där borta? HAH där släppte Hulken före mig och jag är gammal mannen? Hur går det för Lasse Åberg då?, ropar han vidare.
– Var det mig han kallade Hulken?, frågade Lasse sitt lag.
– Nej. Dig kallade han Melker, svarade ett annat komiskt geni vid namn Amadeus Harrysson.
Till och med deltagarna i de andra lagen håller på att skratta brallan av sig. De enda som inte uppskattar de är tjejerna i Aydins eget lag.
Ska jag vara helt ärlig var det fan lite jobbigt att se hur mycket hela Aydins lag högg på honom. Sure killen pratar men han presterar ju till max. Och det är en skoj-pelle, ingen ond eller elak person. Och när det blir alla mot en ger det sällan en bra magkänsla.
Men hans skrik lönar sig då han ensam kvar gör så att hans lag vinner och slipper åka till Gränslandet.
Samma natt så ger sig Aydin ut på en liten upptäcktsfärd då han känner sig hungrig i magen. Han hittar en blomma som han käkar. Vilket är strikt förbjudet att göra. Detta då det finns en rad giftiga växter på ön och produktionen vill inte riskera deltagarnas säkerhet.
En av tjejerna berättar detta för produktionen (hon verkar ju skoj på fest). Aydin sätts på en båt och skickas hem.
Ridå.
Sverige gråter. Vilket antiklimax. Det känns som att jag svinhungrig ätit ett chips och sedan fått påsen ryckt ur handen. Som att jag en fredag klockan 17.00 tagit två klunkar av min iskalla fredagsöl för att sedan få mess från chefen som säger att jag ska komma in och jobba igen.
Jag antar att produktionen och TV4 förstår vad som måste ske här. Och det är ju att TRYCKA in Aydin i nästa säsong. Killen måste få komma tillbaka och så är det bara.
Vår psykiska hälsa och Aydins Robinson-dröm kan inte stå och falla med en blomma.
Vad tycker du?