Jag satt hemma i godan ro och slog på ett av mina favoritprogram – Sveriges mästerkock. Att se ett program där folk tävlar i matlagning tycker jag alltid fungerar som en "comfort blanket" och det är någonting jag gärna tittar på när jag behöver se någonting glatt och lättsamt.
Men tji fick jag.
Denna veckas avsnitt av Sveriges mästerkock skulle komma att slå omkull mig totalt. Tre minuter in i programmet började jag att storgråta och det fortsatte fram till sista minuten.
Vi kan ju alla enas om att Christopher Halldén är en jävligt speciell prick. Han är rolig och rar på sitt sätt men – speciell. Ibland har jag irriterat mig lite på att han är så stel och kall mot de andra som hela tiden öppnar sina armar för honom.
Men i detta avsnitt när han berättar om sin uppväxt.... då föll alla bitar på plats.
Det mest intressanta med hela detta programupplägg är när man får höra hur det kommer sig att deltagarna blivit bra på att laga mat. För här snackar vi spridda skurar. Vissa kan ha en farsa som är krögare eller så har man kanske sommarjobbat på SUBWAY.
Men andra har helt enkelt tvingats bli bra på att laga mat.
I Christophers fall så handlade det om att han under tiden hans föräldrar "hade det kämpigt" så var det Christopher som fick ta hand om sina systrar. Han blev då den som i väldigt ung ålder fick laga maten.
Relationen syskonen emellan har senare i livet inte varit bra och de har stundtals klippt kontakten.
– Jag vet att jag inte alltid att jag varit den lättaste att ha att göra med, berättar han.
När en av hans systrar sedan stegar in för att vara med honom när han lagar mat så brast det för mig helt. Jag grät som jag aldrig gråtit förut. Dagen efter jag sett avsnittet dök jag upp så pass röd och svullen runt ögonen att jag fick förklara för min chef att jag har det bra där hemma.
Men det stannar inte där. Under detta avsnitt säger den tävlingsinriktade Christopher också:
"Jag är tacksam över de andra deltagarnas tålamod med mig... att få omge mig så fantastiska människor har gjort att det blivit mindre och mindre viktigt att vinna och det handlar nu mer om att få spendera tid och få uppleva saker med alla dessa fina personer". Då brast det även för flera av deltagarna som varit mån om att han inte ska känna sig ensam under tävlingen gång.
Men sen kommer det ju fler bomber.
Den otroliga deltagaren Jacob Janssons relation med sin farmor är nog det vackraste jag sett sedan Tom Cruise i Mission Impossibe 2.
Under hela Jacobs uppväxt har han och hans söta farmor dona tillsammans i köket och mitt bland kastrullerna så har de blivit bästa vänner. När Jacob läser sitt brev från farmodern så bryter han ihop på ett sätt som gör att Tina Nordström tvingas kolla till honom.
Även hon är på plats och det utspelar sig scener jag sent kommer att glömma.
I detta avsnitt lyckades produktionen verkligen återspegla vad mat kan berätta om människor. Att det är en historia och ett arv. Samt att det som är det absolut viktigaste är människorna runtom oss som vi lagar och äter maten med.
Vad tyckte du om veckans avsnitt?
