Hungern efter dåliga män

Lady Gaga släppte här i dagarna videon till sin senaste dansgolvsplåga och dunderhit, Judas.

Om man vill kan man givetvis tolka den till att handla om religion vilket, enligt dagens tidningar, många valt att göra.

”Jesus is my virtue and Judas is the demon I cling to.”..sjunger Lady Gaga.

Påven rasar. Vatikanen rasar. Kyrkan rasar. Alla rasar. Herregud. Rasa på ni!

Ingenting hon gör i den här videon är egentligen någonting nytt eller ens värt att bli chockerad över.

Vatikanen har bara fått lite ny bensin på sin eld som legat och pyrt från Madonnas glansdagar med videon till Like a Prayer då hon fick hela den katolska världen att bli fullkomligt löpsedels-rasande!!!!

Nu gör Lady Gaga någonting liknande och cirkusen är i gång igen.

Orka, liksom..

Själv väljer jag att tolka den på ett lite annat vis. För mig handlar den om de val vi gör i livet.

Om att välja den eller det som egentligen inte är bra för oss men som man helt enkelt inte kan motstå. Badboy-syndromet.

I det här fallet är Jesus givetvis det bra och sunda valet. Mannen som man gärna visar upp för mamma och pappa. Svärmorsdrömmen med stort S. The Baby-daddy.

Judas, å andra sidan, är den där lite farliga killen med det mörka ögonen, den långa luggen och den farliga blicken. Han som  alltid hänger lite för sig själv med en cigarett hängandes ur ena mungipan, gärna klädd i skinnjacka, slitna jeans och boots.

Honom du absolut inte vill ta med hem som blivande svärson men som ändå väcker den där känslan i bröstet. Han, som gör att du känner dig lite, ja..nästan hungrig.

Nom, nom, nom!

Ögongodiset. Faran. Spänningen.

Mannen, myten, legenden.

Själv är jag fenomenal på att leta fram dessa trasiga själar.

Min mamma sa en gång till mig att, med ett ”ta hand om-behov” värre än självaste Moder Theresa så kan jag plocka ut slusket i en lineup av hundra man.

Jag har en radar som kan hitta män i behov av en, vad jag tror, varm famn och massor av kärlek på mils avstånd.

MIN kärlek kan rädda dem, bla bla bla trodde jag.

BULLSHIT!

Jag kan inte rädda en jävel. Det enda min ocean av kärlek, förstående, omtanke och skydd gör är att jag ger dem en möjlighet att fortsätta på sin destruktiva bana.

Det är som med små barn. Inga konsekvenser=ingen förändring.

Den dagen man låter någon annan må bättre på bekostnad av sitt eget välbefinnande är dagen det är dags att göra slut och göra ett besök hos närmaste KBT-terapeut.

Vi är alla ansvariga för vårt eget välbefinnande och mående.

Må inte bra för min skull. Må bra för DIN skull.

För jag mår bra för mig och det tänker jag inte be om ursäkt för.

Om inte jag sätter mig själv först, vem fan ska då göra det?