Giertz: Mitt livs största möte

– Ungdomarna borde få bestämma mer, sa den långt fler än 50 år fyllda damen till mig.

Sedan pratade vi i fyrtio minuter, damen och jag. Om allt. Men mest om teve. Hon hade kopiösa mängder med idéer om vårt teve-Sverige. Förmodligen fler än vad någon teve-producent i vårt avlånga land någonsin hade kunnat pumpa in.

Så många att hon till slut tvingades ta fram ett block för att spalta upp allihopa.

Den hon var mest stolt över bad hon om min hjälp för att förverkliga.

Idén gick i grova drag ut på att högstadie- och gymnasieklasser fick komma med programidéer utifrån ett antal kriterier (dessa skulle bland andra, enligt henne, vara inget sex, ingen alkohol och ingen mobbning).

De nunn-liknande idéerna från mina hormonstinna kamrater skulle skickas till tevekanalerna som skulle sålla agnarna från vetet och sedan presentera ett antal finalister. Tävlingen mellan de två skulle livesändas och en telefonröstning skulle pågå för att kora vinnaren av programidéerna.

Hon hade informerat kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth om idén, utan några större framgångar.

Hon hade mejlat utbildningsminister Jan Björklund om idén, utan några större framgångar.

Hon hade kontaktat såväl SVT:s som TV4:s chefer om idén, utan några större framgångar.

Man kan ju tro att hon nöjde sig där. Men nej. Det var krut i min 50-åriga vän. Hon tog saken i egna händer och mejlade till Dmitrij Medvedev, president i Ryssland, som hon hoppades skulle ta tag i saken.

– De är mer kreativa där borta, menade hon.

Som att det var det mest självklara på den här planeten. Att om varken politikerna, statstelevisionen lyssnar - då får vi fan vända oss till Medvedev.

Hon hoppades annars att kommunerna i Sverige skulle kunna arrangera tävlingen, i samarbete med någon av tevekanalerna. Hon tyckte att det var viktigt för att främja entreprenörskapet i skolan, sa hon.

Och snart skulle mitt livs kanske mest underliga, men också största och mest inflytelserika, möte ta slut.

– Kom ihåg mig när du blir rik, sa hon.

– Vad heter du då?, frågade jag och log.

– Ingenting som stoppar din framgång, i alla fall, sa hon och slängde i sig det sista av sitt wienerbröd innan hon gick ut från konditoriet.