Onsdag 23 Jun
Stockholm

"Varför styr inte någon av dem ett land?

Farzad Nouri.
Farzad Nouri. Foto: Nyheter24

KRÖNIKA. Efter att ha slitit av hälsenan har Farzad Nouri åkt taxi den senaste tiden. Många är de taxiförare han pratat med på sina resor. En yrkesgrupp som han minst sagt tycker är intressant.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer

Jag skrev förra veckan om att jag började bli knäpp av att sitta hemma. Så nu åker jag taxi till jobbet varje dag. Försäkringskassan betalar.?? Det känns lite lyxigt att åka taxi. Man har ju sin egen chaufför och nu när jag är skadad så öppnar de till och med dörren åt mig. Ge mig en röd matta som rullas ut varje gång jag kliver av och ni skulle börja Ni:a mig.

Jag ursäktar mig själv ofta för att jag är skadad och att de måste hjälpa mig. Jag skäms lite. Vill inte störa dem liksom. ??Men jag har insett att jag sällan stör. Tvärtom. De ser det som en perfekt chans till lite snack. En öppning till snack om deras liv och syn på samhället alltså. Jag har berättat om början på min skada kanske åtta gånger den här veckan.

Alla gånger har jag blivit avbruten för att chauffören snabbt vill berätta sin historia och syn. ”Ja, skador drar man på sig vettu, min son drog på sig en skada i knät, fick sitta på akuten i fyra timmar..” och sen är de igång med sjukvårdssystemet.? Det besvärar mig inte, jag har blivit mästare på taxi-snack. Vet exakt vilka frågor jag ska följa upp med.??

De här taxichaufförerna är ju alla blivande statsministrar och förbundskaptener känns det som. Varför styr inte någon av dem ett land. De har handlingsplaner för allt. Jag har den här veckan fått hör utlägg om kungen, infrastrukturen, Alexander Gerndts behandling, Aftonbladet, dunka dunka-musik och Wordfeud. Alla med klockrena tankar. ?

Igår flikade jag in lite åsikter, men jag blev snabbt överröstad. Det här är ingen diskussion, det är en monolog. Jag ställer frågorna de ber om. ”Ja, men påverkar väggtullarna er något då?” Och så ser jag fram emot ett tio minuter långt utlägg om hur staten blåser oss. ?Det känns ibland som att jag är en psykolog. Kanske ska jag ta fram anteckningsblock och be dem berätta om relationerna till föräldrarna. ??

Trots att de träffar massa människor varje dag så verkar det vara ett ensamt yrke. Det är verkligen härliga människor. Nästan alla i alla fall. ?I onsdags småpratade jag med en chaufför och ställde frågan ”Aj, det här var inte bra” och så pekade på jag på uppslaget i tidningen om Gerndt ”Vad tycker du om det?”?Han kollade på tidningen och sen på mig och svarade ”Har ingen åsikt, jag kan inte så mycket, jag är bara en taxichaufför”.

Jag försökte igen med någon nöjesnyhet och han bara ryckte på axlarna.? Jag blev stum. Jag förstod, jag ska inte störa. ?Det kändes overkligt med en chaufför utan åsikt, kändes som dolda kameran. ?Vi kom fram och han klev av för att öppna dörren och hjälpa mig med kryckorna. ?Jag ursäktade mig och sa att jag klarade mig själv. ?Ville inte störa.

Kommentera
Kopiera länk
Dela