"Det var underbart att sitta och kolla film utan att behöva hålla hand"
KRÖNIKA. Farzad Nouri om att gå på bio ensam och med sällskap.
Jag minns när jag var på bio för ungefär 16 år sedan. Det var min första riktiga dejt. Hade ju sett i filmer att det är på bio man ska gå om man ska på en dejt. Det var väl också allt jag hade råd med. Jag hade kunnat bjuda på middag på en fin restaurang, men då hade jag också blivit tvungen att sälja min kropp ett par veckor.
Vi satt där och var tysta. Jag ville veta allt om henne, men i stället satt jag där tyst och svettades om händerna och kollade när hon skrattade för att tajma mitt skratt och få henne att känna ”vi skrattar åt samma saker”. Till vänster om mig satt en kille ensam. Han hade en påse popcorn som han tagit med hemifrån. Kan tänka mig att hans mamma sagt ”50 kr för popcorn? Nä, ta med hemifrån så blir det i princip gratis, här har du”. Jag misstänker det för min mamma har sagt samma sak, jag tyckte dock att det var ”piiiinsamt morsan”. Satt och tyckte lite synd om honom. Här satt jag på en dejt hand i hand och han satt ensam.
I lördags så var jag och såg senaste Mission Impossible-filmen. Vet inte om sensmoralen i den storyn är att ”allt är möjligt, även det omöjliga”, utan att avslöja allt för mycket så borde filmen heta Mission Possible, Again. Jag satt där med mitt lösviktsgodis och mitt sällskap till höger om mig. Vi sa inte så mycket, eller, vi sa ingenting överhuvudtaget. Det kändes som att jag var på bio ensam, det är man ju alltid i viss mån. Stirrar rakt fram, med handen i godispåsen och har ingen kontakt med personerna runt omkring.
Jag fick ett SMS, jag plockade upp telefonen och hela mitt ansikte lystes upp av skärmljuset. Killen bredvid mig satt hand i hand med sin tjej men sneglade över min telefon. Jag tittade mot honom och han kollade bort, låtsades typ tänka, kisade med ögonen åt något längre bort. Ni vet, som man gjorde när man försökte fuska på ett prov och läraren såg en.
Jag tyckte mig se vad han tänkte, ”där sitter han ensam med sitt godis som han köpt för 3:90 hg”, han tyckte synd om mig. Själv tyckte jag bara att det var underbart att sitta och kolla film utan att behöva hålla hand eller låtsastajma mitt skratt. Tänkte på killen som satt bredvid mig för 16 år sedan. Det var inte honom det var synd om, det var mig och min osäkerhet och mitt försök att bli omtyckt av tjejen.
