Gå inte på nöjesbluffen
Nyheter24:s nöjeschef Elin Kvist vittnar om en nöjesbransch full med fula fiskar och trasiga människor. Om folkkära artister, deras dolda agendor och de blåmärken som aldrig får synas.
"Det är tragiskt när man inte kan berätta att man själv har en skuggsida och förklara att man inte är mer än människa och inte är perfekt.
Det hade varit mycket vackrare att säga att man har fina budskap, men att man inte behöver eller kan leva efter dem."
Så beskriver Zinat Pirzadeh sin före detta sambo Thomas Di Leva.
Rymdblomma. Kosmisk kärleksguru. Och påstådd hustrumisshandlare. Thomas Di Levas olika karaktärer går varken samman eller utgör en särskilt trevlig kombination. Men är det bara substanslöst prat?
Komikern Zinat Pirzadeh levde med Thomas Di Leva under flera år och vittnar om så väl fysisk som verbal misshandel. Om en man som inte tillät sin partner krama sina killkompisar och tvingade henne att ha sina samtal på högtalare. Om missbruk och ett sjukligt kontrollbehov.
I sin bok "Förkunnaren" visar Unni Drougge ett illa dolt förakt mot samme man, när hon beskriver den skenhelige karaktären Lotuz of Love och hans liv med droger, misshandel och bedrägeri. Lotuz of Love är inte helt olik en man vi vid det här laget känner igen. Faktiskt mycket väl.
Men den kaftanbeklädde Di Leva nekar själv till samtliga anklagelser och är inte heller dömd. På så vis bör inte skuldens skugga vila över honom.
Faktum är att han har varit en frekvent besökare på bästa sändningstid. Senast i "Så mycket bättre" och nu i "Melodifestivalen". Där agerar han kärlekens fackelbärare och lyckans smed. Huruvida han är oskyldig eller inte håller vi oss utanför - det är diskussionen som är det intressanta.
För oavsett vem och vad vi diskuterar så får ni inte glömma. När ni sitter uppkrupna i soffan framför teven är det lätt att svälja showen med hull och hår. Förföras av pudrade näsor och teaterskratt.
Men bakom fasaden är nöjesbranschen varken vacker eller särskilt bekväm. Det finns många blåmärken och skavsår som ständigt skrubbas och ömmar.
Vad ni ser och läser är ofta bara en bråkdel av allt som sker. Som bakom lykta dörrar, på låsta hotellrum och blöta efterfester äger rum. Som bevittnas av närstående och kollegor, men aldrig någonsin beskådas av allmänheten.
Och tro mig, hade ni vetat hade ni varken jublat eller någonsin lagt er röst.
