"Inte humor att kalla afrikaner för lakritstomtar"

Jag har under de senaste åren inte haft något emot Sean Banan. Det har varit en karaktär som dykt upp i olika oskyldiga sammanhang som jag varken har skrattat till, eller som andra - stört mig på. Han får väl vara som han är, har jag resonerat.

Tills förra helgen. Då såg jag premiären av "Seanafrika" med Sean Banan, Dr Alban och Kikki Danielsson i spetsen. En film som distribueras av Svensk Filmindustri.

Man har fått ett stort utrymme för att göra en galen film - för barn. Här har man dock underskattat barn så till den milda grad att det blir uppenbart pinsamt. Att göra en film för barn från sju år betyder inte att man kan göra en "korkad" film och nöja sig där. Barn är, och kommer förmodligen inte heller i framtiden vara, korkade. Filmen behöver forfarande tillfredsställa tittaren, om än på andra sätt.

I Sean Banans fall löser man detta dilemma genom hånfullhet.

Man väljer att göra en film som hade kunnat vara rolig, lärorik och med en uns sensmoral - till ett komplett skämt. Resultatet? Ett hån på en timme och 16 minuter.

Det är oklart om det är Kikki själv som har en smärtsamt stor klick dålig humor eller om hon faktiskt inte är medveten om att man gör narr av henne så att det fullkomligt visslar om det. Hon blir ingen "sköning" som ställer upp i den här filmen. Snarare tvärtom.

Det framstår bara som desperat, ogenomtänkt och tragiskt från produktionens håll när man drar på den gamla schlagerveteranen vulgära underkläder ovanpå illasittande, för små, kläder.

Kikki kan inte ta sig upp i båten, inte in i bilen, varken hit eller dit, själv. Hon måste  - av flera personer - lyftas på grund av sin vikt. Hon äter falukorv till frukost och baxas runt i Afrika som om hon vore en valross. Man skrattar inte åt, man skrattar inte med.

Det är inte för inte man undrar till vem den här filmen egentligen riktar sig. Om det nu verkligen är till barn så har man en del allvarliga problem - gömt bakom prutthumor och Afrikas vackra sol.

Det ska inte göras till humor för barn att kalla afrikaner för "jävla lakritstomtar" - för att de inte serverar en kontinental frukost till svenska Johannes Brost. Jag ser faktiskt ingen som helst mening i att få en rasistisk karaktär att framstå som rolig.

Dessutom är språket fullkomligt imbecillt. Jag satt i biosalongen och hörde barnen upprepa ord som "gubbjävel" och diverse svordomar, följt av en strid ström av fnissande.

Jag undrar, i ärlighetens namn, om man åkte till Afrika helt utan manus.

Och gällande Sean Banans avklädda signaturpose - vem hade annars kommit undan med att dra ner brallorna och visa hela, ja precis hela, rumpan? Ska det vara kul att blotta sig bara för att man är en skämtsam karaktär? (Låt oss så snälla hoppas att det bara är en karaktär.)

Det enda den här filmen ger är ett dåligt inflytande och ett brett förråd av usla ord. Ingen - varken barn eller vuxna - bör komma i närheten av det här skräpet.