Elias Giertz.
Elias Giertz. - Foto: Bingo Rimér

"Skaffa er självförtroende"

KRÖNIKA. Nyheter24:s Elias Giertz om hysterin efter Whitney Houstons död.


Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Elias Giertz

Elias Giertz är nöjesreporter på Nyheter24. Han är 15 år gammal och skriver krönikor varje tisdag.

Besök hans blogg här. Han twittrar här.

Jag har otroligt svårt att känna någonting när offentliga personer dör. När jag, natten till söndag, fick beskedet att Whitney Houston lämnat vår värld kunde jag faktiskt inte göra annat än att rycka på axlarna. Visst, jag har hört henne skråla att hon alltid kommer att älska mig och allt det där - men på riktigt, att önska någon en stillsam vila när jag aldrig träffat henne? Jag kan inte tänka mig någonting mer patetiskt.

Tyder det inte på total ensamhet när man sörjer en människas död när personen i fråga inte har någon som helst koppling till en själv? Mer än att man snyftat lite till hennes CD-skivor någon gång på 90-talet.

Otroligt nog verkar jag vara den enda som inte gråter floder när en människa jag inte känner går bort. Detsamma gällde Michael Jackson. På en sekund var min umgängeskrets som förbytt. Metallica-älskare, Jimmy Jansson-mimare, Katy Perry-freaks - alla blev "MJ-addicts". Över en natt.

Jag har länge funderat över vad det här beror på.

Twittrare trängdes om att skriva ”FLASH: Whitney Houston död” och fjortiskidsen från min förort var fullständigt besatta i att dedikera hyllningar till henne på sina annars så konfliktinriktade Facebook-profiler.

Helt plötsligt var alla Whitney Houston-fans. Alla skulle skriva om henne. Minnas henne. Samla ”de bästa länkarna”. Länka ”det bästa Youtube-klippet”. Retweeta TMZ-stories och sätta ”BREAKING” framför.

Dessa människor provocerar mig något enormt. Jag kan inte bestämma mig för om det är deras tragiska uppväxt med tillhörande bekräftelsebehov eller en sjukdom med rötter i 2000-talets internetberoende som mynnat ut i ett törstande behov efter att vara först med det senaste.

I stället för att låtsas som att ni avgudade Whitney Houston för att kunna trängas i Twitters ankdamm och få followers för att ni rapporterar såååå fantastiskt bra om en superstjärnas bortgång - vad sägs som att skaffa er en rejäl portion med självförtroende?

Det är inte coolt att veta allt om Whitney Houstons död. Hon var en superstjärna, men knappast ett internationellt fenomen som bidrog till mänsklighetens utveckling.

/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!