Konsten att vara på krogen trots risiga ålderstecken
KRÖNIKA. Farzad Nouri om att inse när spontanutgångarnas glansdagar är över.
Det blir allt mer sällan jag och mina barndomsvänner träffas för att gå ut. Alla har sina egna liv på olika håll och för att styra upp en gemensam utgång krävs det veckors framförhållning och några dagars planering. Det är väl ett ålderstecken, dagarna med spontanutgångar är förbi. Kvällen måste passa in för alla mellan jobb, biobesök, middagar, flickvänner, tevetider, släktträffar, fotbollmatcher, tja, allt! Till och med toabesök.
Efter många turer på Facebook fram och tillbaka bestämde vi oss till slut för att gå ut för någon vecka sedan. Kvällen började precis så där bra som vi alla hade förväntat oss och väldigt snabbt blev samtalsämnet ”varför gör vi inte det här oftare, vi har ju så kul”. Alla höll med och vi lovade varandra att vi måste börja prioritera dessa kvällar. Vi var inte fulla, men jag skulle ändå karaktärisera det som fyllesnack eftersom vi alla visste att redan dagen efter så skulle vi ha glömt allt roligt och bara tänka på närmaste kommande händelse (”vilken film ska vi se älskling?”). Utgångarna skulle glida nedåt på prioriteringslistan.
Redan vid 01-tiden ville första personen kasta in handuken. Vi andra reagerade.
– Skärp dig, ska du hem redan? Vi hade ju planerat det här. Första gången på länge vi alla är tillsammans.
- Nä, jo jag vet, jag har skitkul. Men jag måste hem.
- Varför? Är du för full?
- Nja, jag känner mig risig.
- Drick vatten, kom, vi går och beställer vatten, försökte vi desperat, men utan resultat.
- Jag MÅSTE hem NU!
Han gick hem och vi andra fortsatte kvällen. Det var en underbar kväll. En sådan fest som vi kommer att prata om under nästa fest.
Morgonen efter ringde vi runt till varandra för att prata lite om kvällen och beklaga oss över hur bakis vi var. Min vän som hade avvikit förklarade att han mådde bättre. Anledningen till att han gick hem var för att han var trasig i magen (läs: skitnödig). Han beskrev det som att han ”spydde ur stjärten”.
Jag konstaterade, spontanutgångarnas dagar är förbi, nu måste vi för fasen ha toalettbesök i åtanke när vi planerar utgångar. Ålderstecken.
