"En vän gläds med medan en kompis tävlar"

Jag träffade en nära vän häromdagen. Vi hade inte träffats på ett bra tag. Det var ”vad gör du nuförtiden”-snack som snabbt gick över till lite mer privat karaktär. Som det är med nära vänner, första sekunderna är man släktingar som inte setts på länge men fort blir man syskon. Snart gick dock samtalet över till någon form av tävling. Det var inte en dialog, det var en tävling. Om jag hade stukat fingret så hade han stukat två fingrar. När jag berättade att jag ska flytta så berättade han att han redan flyttat två gånger. Vi stod där och story-toppade varandra i en halvtimma innan vi skiljdes åt.

En tomhet kom över mig efter det samtalet. Jag kunde inte sluta tänka på hur barnsliga vi egentligen var. Varför stod jag där och tävlade med en vän? Vi spelade oralt schack. ”Jag slet av hälsenan, your move!” Det var ett spel utan vinnare. Jag skulle kunna berätta för honom att jag sålt ut Madison Square Garden och han skulle replikera med att han inte gör såna ”småshower”.

Så ska det ju inte gå till med vänner. Insåg att det är skillnaden på en vän och en kompis. En vän gläds med dig medan en kompis tävlar, vill toppa eller kanske förminska dig. Jag ringde upp honom efter några dagar och berättade om min känsla och mina tankar. Förklarade att det inte kändes som ett bra samtal. Han förklarade att det var stort av mig att ringa och berätta och ursäkta mig. ”Det krävs en stor man att be om ursäkt..Men en ännu större att förlåta.”

Okej kompis!