"Din mamma kan ha mustasch”

Jag vill inte uppfostra er, men. Jag är bitter. Det erkänner jag. Jag blir provocerad avsaker ingen annan ens lägger märke till.

Men helt seriöst. Jag kan bli så fruktansvärt irriterad på människor som inte kan bete sig i matbutiken. Först och främst: Korgen kommerinte rymma. Du behöver inte stå med din feta inköpslista hängdes på armen och täcka upp hela mejeri-disken medan du, sakta men säkert, med stilsäker förmåga, väljer om duska ha grön eller röd laktosfri mjölk (dom smakar likadant!!! Du vet väl vad du vill ha?) 

För det andrabehöver du inte stå och andas i min nacke när vi står i kön. Det går intesnabbare än vad det gör.

För det tredje: Det är meningen att jag ska ställa MINkorg där man plockar ur sina varor. Du kan ställa din korg pågolvet.

En gång bad jag faktiskt en person flytta lite på sig. Föratt han stod så nära att jag kunde känna hans andedräkt. Då fick jag höra attmin mamma har mustasch. Vaddå mustasch? Vad betyder det ens?! Jag responderademed det mogna gensvaret ”din mamma kan ha mustasch”.

Kanske är du en sån som troratt tåget magiskt kommer att försvinna om du inte blockar hela ingången och snabbtsom fan skyndar dig på innan vi andra hunnit kliva av? Jag ska berätta för dig, i så fall, att det inte kommer hända. Tåget försvinner inte. Bara om det är SJ.

Varför blir jag så otroligt provocerad av vardagshändelsersom dessa? För att jag är sån bara. Och för att jag vill uttrycka mina åsikter.Helst jämt. Och när jag gör det beter sig folk som om jag har fel när jag harrätt.

”Åh nej vad jobbigt det måste vara att vara du”, tänkermånga av er nu. Ni som blint stirrar ner i era iPhones istället för att se erför innan ni kliver rätt in i mig.

Skaffa er lite kollektivt hyfs. Eller bara hyfs. Jag med.