"Hon är det tråkigaste som gått i ett par tights"
Nyheter24:s Quetzala Blanco om att det är dags att sluta hata din partners ex-tjejer. Och alla hans framtida brudar också, för den delen.
Vill jag att min ex-partners nya kärlek ska vara snyggare än en själv eller fulare?
Vill jag att den nya ska vara toklyckad, miljonär, smart, supermodellkropp och älskad av alla med lika stora bröst som självkänsla eller vill jag att den ska vara lika risig som jag själv med några kilos övervikt, luspank och tragisk?
Tidigare har mina största funderingar i ämnet varit ungefär så eh, djupa.
Högljutt har jag skrävlat:
– Du ska se hans nya tjej. Hon är så jävla ful att tid och rum upphör att existera!
– Herregud, vad hans ex-tjej är jobbig. Vad tror hon? Vi kallar henne för tandköttsreserven, för du ska se hur hennes mun ser ut!
– Gud, bry dig inte om henne, hon är det tråkigaste som har gått i ett par tights! Och dessutom har hon fått tjocka vader. Jag skojar inte nu. Hon är fet som en planet!
Antingen om mina ex-killars nya tjejer, om deras tidigare partners eller för att trösta tjejkompisar som lackar för att kärleken i deras liv gått vidare med någon medgörlig och lättkuvad Gina Tricot-brud.
Jo jag vet, det ovan låter inte trevligt. Och jag är skyldig till att säga allt ovan.
Visst, det kanske tröstar en i någon minut, men sen sitter man där med en oskön eftersmak.
Det är helt enkelt inte snällt.
Indirekt eller förmodligen totalt direkt in your fucking face så hånar man någons smak. På samma sätt som vi lärde oss i skolan att det inte är trevligt att reta någon för att den tog äcklig mat i matsalen, eller av samma anledning som jag aldrig skulle konfrontera någon som ljuger (personen känner sig inte bekväm och det är inte trevligt) så är det helt enkelt dålig uppfostran.
Det är precis samma problematik som när man ska trösta någon nydumpad genom att säga att "han var ändå inget för dig", "vi har aldrig gillat honom", "det var alltid nåt lurt med honom", "han var ändå inte snygg".
Då vill man bara ställa sig upp och vråla att jooo han var perfekt för mig, och varför fan sa ni inte att ni inte gillade honom, och vadå nåt lurt han var ju perfekt hör ni illa och hur då inte snygg? Han är ett mästerverk, en odyssé i skönhet.
Inte bara det – det sårar ju mitt ömtåliga ego också, och min utomordentligt goda smak.
Från och med nu är det färdigbarnslat, nu ska jag omfamna varenda jävel som har lika perfekt killsmak som jag.
