Elita: Det finns idioter överallt

Ibland hatar jag helt främmande människor. Jag talar om människor i grupp. Har ni tänkt på att det alltid, och då menar jag ALLTID finns en riktigt jobbig jävel i varje grupp man någonsin varit i? Jag vet att du också genomlidit det. På dagis, i skolan, på träningen, jobbet, kursen eller när man på andra sätt tvingas dela rum med nya människor.

För några dagar sedan var jag på en fördjupningskurs. En riktigt bra kurs. Läraren var kunnig och pedagogisk, ämnet var spännande och allt hade kunnat vara SÅ bra. Om inte kursdeltagaren från helvetet hade varit där. Under dagen hann vi gå igenom nästintill ett hundratal skönhetsprodukter. Vid varje produkt hade denna kursdeltagare från hell minst tre frågor. Det kunde vara allt från en fråga som läraren precis hade svarat på i meningen innan till något helt irrelevant. Jag svettas, för jag får ångest för hennes skull. Förstår hon inte själv hur mycket tid hon tar av oss andra?

”Snart är äntligen våren här!", säger läraren. ”Ja, men sommaren här i Sverige är över så fort den börjar” svarar kursdeltagaren från hell. Och jag kämpar med varje cell i min kropp att inte säga vad jag tänker högt.

Det finns fler fantastiska exempel…

Hudterapeutskolan. Jag stod och slet på spa:et hela dagen, klockan blev snart läggdags och min skjuts står och väntar utanför. Man vill bara hem och vila upp sig inför en exakt likadan dag. Nej, men då har vi ju frågaren igen, den som alltid ska fråga sina helvetes jävla frågor. Hon har haft åtta timmar på sig men just nu, när alla vill gå hem, då ska det frågas varför vi har vatten i blå behållare.

Varje dag, varje vecka, varje månad.

Hatet. Som. Uppstår.

Sedan har vi fingerknäpparen. Fingerknäpparen kan vid sällsamma fall även busvissla, och med det menar han (oftast en han) att läraren ska fånga hans uppmärksamhet. Ungefär som vi med hyfs säger ”ursäkta” när vi vill något. Jag har bara lust att vråla rakt ut ”HAR DU INGEN JÄVLA UPPFOSTRAN ELLER”? Men det gör jag såklart inte.

Vi får inte glömma diskuterarna. De går mest på gruppaktiviteter för att få höra sina egna röster. Så fort tillfälle ges sätter de igång och maler om något. Och då menar jag saker som absolut inte har med ämnet att göra. Jag har ingen lust att lyssna på om någons mormor, någons barn och framförallt inte om någons barn som kräkts. Jag är inte intresserad av privata sidospår, tack! 

Det är som om dem kommer igång av att få tala högt när så många tvingas lyssna. Inget hjälper mot dessa, jag har prövat allt. Suckat högt, vridit och vänt, sneglat surt, tittat uppgivet på klockan. Inget.

Vänta, så har vi smaskaren. Smaskaren tar givetvis med sig en hel matsäck som en värsta Ove Sundberg. "Man vet ju aldrig vad man kan bli sugen på!". Varför inte en dubbelsmörgås med oidentifierad vitlöksröra på? Till det lite olika frukter och nötter i prassliga påsar. Smaskaren dricker på ett speciellt sätt också. Liksom klunkar så att det ryser i hela kroppen. Man riktigt hör hur vätskan passerar mun, svalg och hals för att sedan landa i magsäcken. 

Här brukar jag tappa mitt pokerface och bara stirra. Jag vill kräkas.

Men det gör jag inte, jag har bara fått det bekräftat ännu en gång, det finns såotroligt många idioter därute.