Jag slutade dricka alkohol i 6 månader – det här hände

Jag har aldrig haft en destruktiv relation till alkohol, flippat ur under utekvällar, gråtit, hamnat i bråk eller helt enkelt hamnat på ett mörkt ställe mentalt när jag dricker. 

Men jag kan utan minsta skam i kroppen skriva under på att jag är glad i glaset och TOKÄLSKAR att dricka både bärs, vin och bubbel vid väl valda tillfällen. Ett väl valt tillfälle har kunnat vara till torsdagspastan, söndagssteken men sedan obligatoriskt och utan undantag till fredags och lördagskvällen. 

Helg för mig är inte helg om man inte får en fet Kris Jenner-kupa med rödvin. Punkt. 

Jag tror jag delar alkoholvanor med väldigt många svenskar där ute och ens förtärande av alkohol har blivit som allt annat man stoppar i sig – någonting som man inte reflekterar över så mycket.

Men som med allt kul och gott i livet så kommer det så klart med bieffekter.

I somras gick jag igenom en av de tuffaste perioder i mitt liv och kände för första gången någonsin av den brännande kemiska ångesten dagen efter man druckit några glas. Saker jag finner jobbiga blev jobbigare. Tankar som annars är hemska blev outhärdliga. Lätt oro förvandlades till katastroftänk. 

Jag kände mig seg, gnällig, plufsig, orklös och ledsen. 

Går man igenom sorg eller andra djävligheter som livet ibland utsätter oss för måste du styra upp det du kan påverka. Ha det rent och städat runt dig. Sov ordentligt. Ät bra allsidig kost. Kliv upp i tid. Ät frukost. Ha koll på din ekonomi. Klipp kontakten med idioter som gör dig stressad eller helt enkelt inte tillför något i ditt liv. Begränsa stressen i största allmänhet. 

Allt detta gjorde jag och det gjorde underverk. Men det var en sak i allt detta som blev revolutionerande:

Jag skar bort alkoholen HELT. 

Jag funderade på att ta en månad men insåg sedan att mama din't raise no bitch. Så jag satte ribban på 6 månader. Och har jag bestämt mig för någonting är det bara att flytta på sig. 

Så – vad hände?

Första veckorna kändes det som att livet tappade mening och syfte. Helgerna gick i slowmotion. Vad har man att se fram emot om inte fördrinken? Väntölen? Matlagaren? Är det så här livet ska vara? För folk som slutar helt med socker och nikotin har jag hört att känslan ska vara snarlik. Och den är verkligen hemsk. 

Överallt på Instagram skrattades och skålades det i fina glas med mat, plock och rödvin. 

Själv låg man och tuggade fradga i tubsockor som en heroinblek-Leo Dicaprio i The Basketball Diaries.

En morgon tre månader senare vaknade jag upp i min säng en lördagmorgon. Sprallig, fräsch och krispig. Jag klev upp 09.00 och joggade 30 minuter till ett bageri i närheten för att köpa surdegsbröd till mig och min pojkvän. Sedan joggade jag tillbaka. I duschen medan jag hörde kaffebryggan puttra (ni vet det där mysiga ljudet) så slog det mig att den kemiska ångesten jag annars hade känt pulsera, lös med sin frånvaro. 

Söndagarna blev plötsligt en extra helgdag istället för en seg bakisdag. Träningen har gett fantastiska resultat. Pengar har sparats. 

På måndagen vaknade man och kände sig återhämtad snarare än att ha stått på frontlinjen mot tyskarna 1914.

Saker och ting var som vanligt – men samtidigt var allt  mycket lättare. 

Denna vecka kliver jag av mina sex vita månader och kommer att unna mig ett gott glas rödvin och en pizza på fredag. Men detta bröt ett mönster och kommer att förändra mitt levnadssätt framöver. Och jag tror på en balans när det kommer till allt. 

Under livets gång så kommer det att ske en rad jordbävningar. Man kan inte förutspå när de äger rum eller hur stor skada de kommer att göra. Men du kan se till att spika fast dina hyllor så gott det går. 

Jag vill egentligen inte säga något annat än att du till stor del äger din vardag och ditt liv. Märker du av att du hamnat i en ond spiral så måste du ändra på saker och ting och bryta gamla mönster för att ta dig ur den. Det är aldrig för sent för att börja med saker som får dig att må bra eller sluta med saker som får dig att må dåligt. 

Kan jag så kan VERKLIGEN du. Just do it.