Filmrecension: Skön diss av pretentiös konstfilm

En 80-årig miljardär som byggt en förmögenhet inom läkemedelsindustrin börjar på ålderns höst reflektera över hur han vill bli ihågkommen. Plötsligt får han en snilleblixt: han ska finansiera en film. Men inte vilken som helst utan "den bästa filmen", med "den bästa" regissören och "de bästa" skådespelarna.

Han betalar en mindre förmögenhet för rättigheterna till en prisad roman (som han inte läst) om två rivaliserande bröder och anlitar den excentriska regissören Lola Cuevas (spelad av Penélope Cruz) som får fria tyglar. Hon rollbesätter dramat med världsstjärnan Félix Rivero (Antonio Banderas), som hatas av kritiker men älskas av publiken (och en strid ström av kvinnor). Mot honom ställs Iván Torres (Oscar Martínez), en prestigeskådis med högt kulturellt kapital som varit gift med samma barnboksförfattare i 28 år.

Det skär sig direkt när två uppblåsta egon försöker gestalta bröder som slåss om samma kvinna. Bådas fåfänga riskerar att sabotera hela projektet redan under repetitionerna. Torres föreslår till och med att han skulle kunna spela båda rollerna, men som tvillingbröder.

Även regissören Cuevas och hennes extrema tillvägagångssätt för att "förvandla" de två aktörerna hotar att sluta i katastrof. I syfte att stävja deras självgodhet maler hon ned deras skådespelarpriser i en kvarn.

"Official competition" är en rolig och välriktad satir över konstfilmvärldens pretentioner. Samtidigt är udden även riktad mot publiken och kritikerna, som anammat en allt mer fyrkantig tolkning av film. Under en presskonferens får regissören tillfälle att lägga ut texten efter en fråga om "patriarkatets roll i filmen", och avfärdar alla ideologiska läsningar som reduktionism.

Vägen fram till röda mattan är en fars att beskåda och helt klart en sevärd sådan. Men den processen är nödvändig, hur löjlig den än kan verka, tycks vara filmens budskap.