"Kunde leva i illusionen av att inte vara flykting"
Den 23 februari reste Oksana Zabuzjko från Kiev till Warszawa för två framträdanden. Det kom att bli den längsta "författarturnén" i hennes liv. I hennes nya bok vävs de egna upplevelserna av flykt och exil samman med Ukrainas historia.
Ålder: 61 år.
Bor just nu: I Warszawa i Polen.
Är: Författare och litteraturhistoriker, har tidigare varit vice ordförande i ukrainska Pen.
Bakgrund: Fick sitt genombrott både i hemlandet och utomlands med "Fältstudier i ukrainskt sex" som kom ut på originalspråk 1996 och översattes till svenska 2006. Nu har den kommit i nyutgåva. Alla intäkter från boken går oavkortat till Pens akutfond för att stödja kollegor inom det litterära området i Ukraina.
Hoppas att världen upptäcker: Den ukrainska författaren Lesia Ukrainka som bland annat skrev dramat "Cassandra" 1908. "Jag har skrikit i många år om att det ska sättas upp någonstans – och nu äntligen blir det en föreställning i London. Många tack till den ukrainska armén..."
Också aktuell med: Boken "Den längsta av resor".
Hon hade med sig två klänningar, två ombyten underkläder och en necessär. Mer skulle hon ju inte behöva under den tre dagar långa vistelsen i Polen – herregud, det var ju nästgårds, flygturen mellan de båda städerna tar bara en timme.
Nästan samtidigt inledde Ryssland invasionen av Ukraina och sedan dess lever den ukrainska författaren i exil, numera en självvald sådan.
Sedan en tid tillbaka är det fullt möjligt att resa hem igen – "vi skojar om att nu har till och med McDonalds återvänt till Kiev" – men efter krigsutbrottet blev Oksana Zabuzjko en viktig intellektuell röst i den ukrainska motståndskampen. I våras talade hon till exempel inför EU-parlamentet i Strasbourg.
— Teoretiskt sett hade jag kunnat åka hem, men då hade jag inte kunnat vara här på Bokmässan, jag hade inte kunnat verka professionellt på det här sättet, konstaterar hon.
"Fällde bomberna på nätterna"
Samma dag som Bokmässan i Göteborg invigs utkommer hennes senaste bok "Den längsta av resor". Den börjar med en sorts förord som beskriver hennes egen oplanerade "flykt" från hemlandet och fortsätter med att skildra vad som föregick Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Tiden efter krigsutbrottet befann sig Oksana Zabuzjko i samma situation som de flesta av sina landsmän. Varje morgon satt hon med mobilen och försökte ta reda på var bomberna hade fallit ("de fällde bomberna på nätterna som en sorts psykologisk terror, så att ingen skulle kunna sova"), om någon hon kände hade blivit skadad, om hennes hem fanns kvar. Samtidigt såg hennes polska förlag till att hålla henne upptagen med intervjuer, föreläsningar och besök på bokmässor.
— Jag kunde leva i illusionen av att jag inte var flykting, att jag arbetade. "Jag arbetar fortfarande, det har bara blivit en väldigt lång bokturné." Det var till väldigt stor hjälp, det hjälpte till att minska stressen, oförutsägbarheten och hela traumat av att vara hemlös.
Vill förändra diskursen
"Den längsta av resor" skrevs inte, som hennes andra böcker, utifrån ett trängande inre behov utan var ett beställningsuppdrag från hennes förlag. Det var en utmaning för Oksana Zabuzjko, som bad sina vänner om råd – skulle hon anta erbjudandet eller inte? "Ja, gör det för ditt lands skull", svarade de flesta.
— Vad vill jag uppnå med den? Jag har ett väldigt ambitiöst mål, jag vill – om inte förändra – så i alla fall attackera dagens dominerande diskurs vad gäller det här kriget, förklarar hon.
Okunnighet banar väg för pansarvagnarna, har hon sagt. Oksana Zabuzjko vill bland annat få upp omvärldens ögon för det oupptäckta, för det som har hamnat i skuggan, som till exempel den ukrainska litteraturen.
— Den ukrainska arméns segrar kom helt oväntat för alla dessa västerländska experter som var pålästa på den ryska litteraturen och köpte Putins version av händelserna. Vi har ju alla läst Tolstoj och Dostojevskij och Ukraina, vad är det? Ingen kommer att gråta över dess försvinnande, för du kan inte beklaga något som du inte ens visste fanns.
Sluta läsa Tolstoj?
I en uppmärksammad essä hävdade Oksana Zabuzjko i april att den ryska litteraturen lyckats "förföra väst genom att presentera sig själv som en vacker prinsessa inlåst av en grym regim". Betyder det att man måste sluta läsa Tolstoj och Dostojevskij?
— Det handlar inte om att sluta läsa, det handlar om att byta optik. Jag känner många människor som har läst om ryska klassiker efter 2014 (när Krim annekterades, red:s anmärkning) och gjort den otrevliga upptäckten att "min Gud, det är en totalt imperialistisk diskurs!", säger hon.
Om den ryska litteraturen har varit tillgänglig för läsare över hela världen så har den ukrainska i stället varit så gott som osynlig. I och med kriget har ett yrvaket intresse för ukrainska böcker uppstått, konstaterar Oksana Zabuzjko.
— Ukraina är den förlorade jätten i Europa. Och alla länder, till och med Polen, upptäcker nu att det råder en hemsk brist på översättare från ukrainska.
Väckte skandal
Oksana Zabuzjko har varit ett av de få undantag som redan tidigare har nått utanför landets gränser. 2006 översattes hennes roman "Fältstudier i ukrainskt sex" till svenska – en bok som tio år tidigare väckt skandal i hemlandet på grund av sitt innehåll. Romanen väver oblygt samman en destruktiv kärleksrelation med det kollektiva trauma som Ukraina har lidit av efter Sovjettiden.
— Med allt det kollektiva trauma vi samlar på oss nu så kommer den att fortsätta att vara aktuell. Tyvärr, tyvärr. Jag är inte stolt över det, säger hon.
