Filmrecension: Bonusfamiljen drar till fjällen
Efter 38 avsnitt i tv ställs allting på sin spets för Patrik och Lisa när historien flyttar till vita duken. Men det är för mycket humor utblandat i svärtan när gänget från "Bonusfamiljen" drar till fjällen.
Genre: Drama.
Premiär: 2 december 2022.
I rollerna: Erik Johansson, Vera Vitali, Måns Nathanaelson, med flera.
Regi: Felix Herngren.
Åldersgräns: Barntillåten.
Speltid: 1 timme och 47 minuter.
Betyg: + +
Likt en gång i tiden rollfigurerna från TV4-såpan "Tre Kronor" hamnade på vita duken i "Reine och Mimmi i fjällen!" lånar regissören Felix Herngren greppet till sin familjs tv-skapelse "Bonusfamiljen".
Fyra säsonger av tv:s populära feelbaddrama följs upp med en långfilm i gnistrande vintermiljö, som sponsrad av Dalarnas turistorganisation.
Det vankas bröllop.
När den fjärde säsongen av tv-serien gick i mål hade Patrik (Erik "Jerka" Johansson) varit otrogen med Elin (Tuva Novotny), men blivit förlåten och kämpar nu vidare med sin Lisa (Vera Vitali) och den stora bonusfamiljen.
De börjar komma på fötter igen när bomben slår ner – i ett infall av vredesmod några veckor tidigare skickade Lisa in skilsmässohandlingarna, så paret är nu officiellt skilda. Men det hade hon glömt bort.
De måste alltså gifta om sig. Men varför inte överraska Lisa med bröllop i fjällen där hon ändå jobbar över mellandagarna? Hela bonusfamiljen följer med, inklusive bästa kompisen Filip (Martin Luuk), parets ena terapeut Jan (Johan Ulveson) samt förstås bonusfarmor (Marianne Mörck) och hennes kulbo (Christer Lindarw).
Låter det här som premissen för en slå-i-dörrarna-fars så är det också en stor del av problemet med filmens upplägg. Det har alltid funnits humor i tv-serien, inte minst hos Petra Medes rollfigur Katja en gång i tiden. Men här slår det över.
Det som har slagit an hos många människor i "Bonusfamiljen" är den realistiska skildringen av vardagsslitet med "varannan vecka"-livets toppar och dalar, svartsjuka och saknad. Det har ibland varit plågsamt att se.
Efter 38 tv-avsnitt byggs det i filmen upp till ett crescendo där relationen mellan Patrik och Lisa är hotad i grunden. För även Lisa har hemligheter att avslöja. Allting står på spel. Det är mörkt. Tänk om det hade fått vara det i fred.
Man misstänker att regissören Felix Herngren tycker att det var på väg att bli för svartsynt. Varför blir annars dramat då och då blir avbrutet av sidoberättelser som något slags "comic relief", förmodligen tänkta att lätta upp i ångesten?
Det hade inte behövts. Det var ett felbeslut. Låt oss få ha Patriks och Lisas ångest i fred.
