Konstrapport: "Ingen fattade hur illa det var"
Konsthallar, konstföreningar och andra arrangörer behövs om alla i Sverige ska få ta del av konst. Men stödet till bildkonsten har enorma luckor, enligt en ny rapport från branschorganisationen Bildkonst Sverige.
En bidragande orsak till konstområdets svaga ställning är enligt rapporten att bildkonsten inte finansierats ordentligt i Samverkansmodellen.
Bildkonstens infrastruktur finns också framför allt på kommunal och lokal nivå, medan medlen i kultursamverkansmodellen riktas till regional kulturverksamhet. Bildkonsten har inte heller en utbyggd regional infrastruktur på samma sätt som inom till exempel teaterns länsteatrar eller länsmuseerna inom kulturarvsområdet.
Riksutställningar lades ned utan att konstlivet kompenserades, vilket förstärkte arrangörernas utsatta situation.
I Sverige har man inte heller underlättat för bildkonstens kommersiella gren med till exempel lägre moms vid försäljning av konst eller avskrivningsrätt för bildkonst.
Källa: Bildkonst Sverige
Trots att bildkonstens arrangörer har haft det tufft i årtionden har det inte funnits någon samlad bild av situationen. När branschorganisationen Bildkonst Sverige nu gör en genomlysning av villkoren visar sig situationen vara värre än väntat.
— Alla som vi har pratat med i konstområdet är jätteöverraskade, det är ingen som har fattat hur illa det har varit, säger organisationens tillförordnade vd Magdalena Malm.
Coronapandemin satte strålkastarljuset på arrangörernas utsatta situation. Bland annat var kuratorerna de enda konstnärliga ledarna som inte kunde få del av några krispengar från Konstnärsnämnden. Och även om den nya regeringen satsade på stipendier till enskilda konstnärer uteblev stöd till arrangörerna.
— Det måste också finnas platser för människor att titta på konsten och rimliga arbetsvillkor för konstnärer som ställer ut på de platserna. Annars blir det svårt för konstnärerna att försörja sig, inte bara att få stipendier utan också uppdrag där de kan få betalt för sitt arbete.
"Nästan ingenting"
Statens stöd för att garantera allas tillgång till kulturlivet kanaliseras framför allt genom kultursamverkansmodellen. Men enligt den nya rapporten går endast 1–2 procent därifrån till bild och form, i både statliga och regionala pengar.
— Man behöver ta in fler konstverksamheter och höja budgeten rejält, säger Magdalena Malm.
Mindre konstmuseer, konsthallar och konstorganisationer är spridda runt om i landet och därför viktiga för nyexaminerade konstnärer och mer experimentella konstuttryck – men också för konstnärer genom hela karriären. Både de mindre arrangörerna och gallerierna utanför de stora städerna har svårt att få verksamheten att gå runt.
Situationen beror mycket på kulturpolitikens antagande att konstnärer säljer sin konst på en marknad, men enligt Magdalena Malm är det ett förlegat synsätt.
— I dag gör många konstnärer konst för publik, som inte går att sälja. Kulturpolitiken har missat den stora omställningen, det är grunden till att systemet inte fungerar, säger hon och framhåller att ett system med betalt utifrån utfört arbete behövs, på samma sätt som för skådespelare.
Jobbar gratis
Nu ska Bildkonst Sverige kartlägga arrangörernas behov innan mer konkreta förslag tas fram. Men Magdalena Malm trycker på att åtgärder behövs över hela ledet.
— Många jobbar nästan gratis i dag för att det ska finnas konst runt om i Sverige.
