Grebe skriver med sonen: Som att driva företag

Camilla Grebe har utkommit med 15 romaner och tilldelats deckarpriset Glasnyckeln två gånger. Hon hade redan skrivit flera böcker tillsammans med både sin syster och med vännen Paul Leander-Engström när hon och sonen Carl-David Pärson började prata om att skriva något ihop.

— Båda läser och skriver mycket och vi pratar om litteratur hela tiden. Vi trodde att vi skulle skriva ett filmmanus ihop, men kände snart att den här berättelsen vinner på att bli en bok. Då kan vi skildra fler perspektiv och händelser, säger Camilla Grebe, som numera bor i Portugal.

"Mer lärare än kollega"

Carl-David Pärson Zoom-vinkar till sin mamma från lägenheten i New York, där han är bosatt sedan 2014. Det var via telefon och videosamtal som "Lånaren" blev till – eftersom pandemin kom i vägen för fysiska träffar.

— Jag är väldigt glad att jag har fått lära mig mammas process, den är grym. Hon har varit mer lärare än kollega, i och med att det är jag som rört mig mot hennes område. Men jag känner att jag har fått mycket kreativ frihet, säger Carl-David Pärson.

Han har främst skrivit poesi och arbetar för ett svenskt produktionsbolag inom film. "Lånaren" beskriver duon som en thriller med övernaturliga inslag, något som är nytt även för Camilla Grebe.

— Min karriär har varit ganska spretig. Jag har skrivit med min syster, jag har skrivit med Calle, jag har skrivit själv och jag har skrivit med Paul. Hade jag bara velat tjäna pengar så hade jag ju skrivit om samma kommissarie på samma ort någonstans i väldigt många böcker. Men jag vill inte göra samma sak hela tiden utan testa nytt.

Två döttrar

I "Lånaren" flyttar ett par in i en stuga på landet där allt inte är så idylliskt som det först verkar. Desto mer idylliskt är det oftast i feelgood-världen, där ytterligare en förälder-barn-konstellation i höst ser dagens ljus.

Sara Molin och hennes mamma Birgitta Gunnarson har givit ut flera feelgoodromaner: "Som en öppen bok", "Frågar åt en vän" och "Ta ner solen" respektive "Så länge hjärtat kan slå" och "Ett liv i färg".

De får nu sällskap av Saras syster Johanna Johansson, som romandebuterar i och med "En snöängel till jul", vilken utkommer på Norstedts i höst.

— Johanna var den som kom med idén och sedan hittade jag och mamma på var sin karaktär och flätade samman deras trådar i boken. Det perspektivet jag skriver utifrån är en 18-årig killes. Jag skrev mitt kapitel, skickade det till dem och de fyllde på. Så där höll vi på. Det blev ganska okomplicerat eftersom vi hade en tydlig ram, säger Sara Molin.

Det är inte första gången de tar hjälp av varandra. Det var genom att träffas regelbundet och läsa upp sina texter för varandra som Sara Molin och Birgitta Gunnarson båda kom i gång med romanskrivandet – medan Johanna Johansson mest skrev för byrålådan.

— Hon hade nog inte tänkt sig att bli författare, säger Sara Molin.

Tillsammans skickade de in sitt manus till Norstedts, där Sara Molin redan hade ett gott samarbete med sin förläggare. Nu gick processen relativt smidigt.

— Man riskerar ju att det skär sig med en familjemedlem om man blir osams kring något i ett sådant här projekt. Vi har diskuterat vad som skulle hända om förlaget skulle vilja stryka ett av de tre perspektiven i boken. Men det ville de tack och lov inte.

Camilla Grebe liknar processen att skriva med sitt barn att driva företag tillsammans – något som är vanligt att man gör över generationsgränserna.

— Det dyker alltid upp problem som man behöver lösa. Insatsen är högre när det är ens barn och jag var lite rädd innan, men det gick jättebra. Nu hade jag förmånen att få möta Calle i en helt annan roll. Det är häftigt.

Carl-David Pärson fyller i:

— Jag känner ju dig och visste att du skulle vara resonabel. Jag var inte orolig alls.