Sverigebilden: Den inofficiella nationalsången
Den numera nedlagda stadspuben i Luleå och en ensam Volvo på Tjörnbron. Den inofficiella nationalsången "Vintersaga" är full av nostalgi – och fordon.
Grattis Sverige! Den svenska staten fyller 500 år och i en serie texter på temat "Sverigebilden" riktar vi fokus på olika skildringar av Sverige och svenskarna i kulturen.
Kvarken, Ullevi, gränsstationen i Torneå och Visby hamn. Det är några av de platser som "Vintersaga" utspelar sig på. Så mycket avslöjas egentligen inte. Men berättaren är allvetande på så sätt att den har en panoramaöverblick över Sveriges landskap.
I P2-dokumentären "Vintersaga", gjord av Po Tidholm, berättar låtskrivaren Ted Ström att han inspirerats av sjörapporten – allt det som beskrivs i "Vintersaga" skulle kunna utspela sig på samma klockslag. I låten sker sådant som alltid har skett och kommer att fortsätta att ske – utan att det vanligtvis görs poesi och konst av det.
Fick nej på tv-idé
Anledningen till att låten överhuvudtaget skrevs var det faktum att Ted Ström fick nej på en programidé han hade. Vid tiden arbetade han som tv-producent i Luleå och hade ett programförslag om att resa runt till orter i Sverige. Förslaget bestod bland annat i att orterna skulle skildras med låtar. Ledningen valde dock att tacka nej med anledning av att det var för dyrt – något som gjorde Ted Ström sur och fick honom att gå hem och skriva "Vintersaga" i stället, som utkom 1984. Om detta berättar han också i den nämnda P2-dokumentären "Vintersaga".
Kanske har den där ilskan satt sitt avtryck i låten. För det är inte det bländande och vackra som beskrivs. Nej, det är dimma och dis. Allt är grått och ganska tråkigt. En överdos på Skärholmens station, fylla på Mommas krog och frusen törst i kön till Stadspuben i Luleå. Det stora vemodet rullar in.
Flera fordon
Låten är också fylld av fordon: kusttanker, tradare och en ensam Volvo. "Vintersaga" har dessutom använts i en reklamfilm från det sistnämnda bilmärket. Den låtversionen är gjord av Amanda Bergman och Oskar Linnros.
Andra uttolkare är bland andra Jerry Williams, Loa Falkman, Andreas Johnson, Ultima Thule, Johan Airijoki och Sarah Dawn Finer. Mest känd är dock Monica Törnells version, som utkom samma år som Ted Ströms original.
Texten skiljer sig åt i de olika versionerna. I Amanda Bergmans och Oskar Linnros reklamversion är det mörkaste inte med – versen om överdos och fylla är struken.
I dag går det att lyssna på låten nostalgiskt. Stadspuben i Luleå, som det sjungs om, finns till exempel inte kvar. Samtidigt är låten, eftersom den till så stor del beskriver utomhusmiljöer och inte människor, tidlös.
