Frånvarande fäder – höstens trend i litteraturen

I Johan Klings nyutkomna roman "Repris" är sökandet efter en far den framåtdrivande rörelse som genomsyrar texten och i Andrev Waldens "Jävla karlar" har pappan antagit en mytisk gestalt, medan styvpapporna är högst verkliga.

Oidipus och Hamlet

Ännu en pappaskildrare är podcastprofilen Fredrik Söderholm, som snart kommer med den självbiografiska "Sorry, allt gick åt helvete", som behandlar den obefintliga relationen till hans pappa.

— Litteraturen är full av män som kommer upp i en viss ålder och börjar fundera: "Var var min pappa egentligen?" Det är en återkommande trend genom litteraturhistorien, titta bara på Oidipus eller Hamlet, säger Augustin Erba.

Erba har själv skrivit om sin uppväxt i "Blodsbunden", som utkom 2015. Hans pappa gick bort tidigt och han berättar att det i stället var mamman som kom att prägla uppväxten. Ändå blev texten i slutändan fylld av pappans frånvaro.

— Det är fascinerande att det blir som att pappan står i centrum fast han inte är på plats. Men det som de här böckerna egentligen handlar om är hur de som är kvar förhåller sig till den frånvarande pappan. Ofta står då mammorna i centrum. Man saknar sin pappa, men det är egentligen mamman som man berättar om.

Risk för självcensur

Att skriva självbiografiskt medan människor man skriver om fortfarande är i livet kan vara känsligt. Johan Kling har tidigare sagt till TT att han inte vill skriva ytterligare böcker om sitt liv eftersom det då skulle handla om folk som fortfarande lever, medan Andrev Walden har berättat att hans mamma har läst hans bok" Jävla karlar", men inte haft några invändningar.

Augustin Erba upplever att man alltid riskerar att censurera sitt skrivande när man tänker på att släkten ska läsa och ha åsikter.

— Det är inte min uppgift som författare att hålla släkten på gott humör. Men jag tror att en god relation överlever nästan oavsett vad jag skriver och att de dåliga relationerna inte kommer att bli bättre bara för att jag skriver en sämre bok.

TT: Vad är drivkraften bakom att vilja skriva om sin icke närvarande pappa?

— Det kan vara ett sätt att lösa ett mysterium i hemmet från när man var barn. För ett barn är det ofta ett mysterium varför en förälder, i det här fallet pappan, inte är där. Det är också avhängigt hur de andra i familjen hanterar det. I min egen familj var vi förbjudna att tala om min pappa efter att han hade dött. Det finns en drivkraft i att lösa, eller åtminstone uttala, det mysterium som man är uppväxt med.

Även om det tycks vara en högst närvarande trend i höstens utgivning så kommer temat frånvarande fäder alltid att vara aktuellt, säger Augustin Erba.

— Det man kan tröttna på är när det blir poserande eller repetitivt – när det är dåligt eller tråkigt skrivet. Men en bra berättelse om en pappa som borde ha funnits där, det kommer det alltid att finnas plats för.

Rättad: I en tidigare version av texten var Augustin Erbas titel felaktig.