Tavlan ”Frukostdags” är en favorit för många av Nationalmuseums besökare. Men när 120 av Hanna Hirsch Paulis verk nu visas i utställningen ”Konsten att vara fri” är många av hennes andra verk helt okända, flera har aldrig ställts ut förut.
— Hon är både känd och okänd. Något som har bidragit till det är att det aldrig har gjorts en soloutställning om henne, och det kan förvåna för hon räknas till en av de mest betydande i sin tid, säger kuratorn Carina Rech.
Utställningen baseras på ett långt forskningsarbete, efter ett arkivfynd med över 500 brev, skisser och fotografier som tillhörde konstnären. Nu kan besökarna alltså höra hennes egen röst, och se hennes hemmiljö, som inspirerade ”Frukostdags”. Motiven tog hon ofta från den egna vänkretsen.
— Hennes man sade att man inte kan fånga hennes konst genom de olika -ismerna – och vill man absolut göra det skulle det vara humanismen. Hennes intresse för människorna i sin närhet var stort.
Nyvunnen frihet
Hanna Hirsch Pauli var en av de kvinnor som i ung ålder åkte till Paris för att studera konst. I utställningen ”De drogo till Paris” 1988 lyftes hon fram på Liljevalchs som en i den svenska konstnärskolonin.
— De har beskrivits lite som duktiga tjejer, och det var de. Men Hanna Hirsch visar att resan ut betydde mycket annat också. Hon åkte runt lite som i en godisbutik i staden, säger Carina Rech som liknar henne vid en flanör – och i utställningen går det att interaktivt följa hennes liv i Paris.
Utan den nyvunna friheten tror Rech inte att konstnären hade kunnat måla ett porträtt som det på vännen Venny Soldan-Brofeldt.
— Hon har befriats från alla regler som har präglat den borgerliga kvinnans uppväxt, kring hur ska man se ut och bete sig. Hon iscensätter sin vän i konstnärsrollen, precis som det behagar henne.
På den tiden ansågs verket dock radikalt och blev utskällt i Sverige och Finland – där man skrev om den avbildade väninnan ”varför är hon så ful”.
Antisemitism
På Nationalmuseum lyfts också den antisemitism som Hanna Hirsch Pauli mötte. Recensenterna vände sig emot att duken i ”Frukostdags” var smutsig, och skrev att så kanske det var hos ”ett visst folk”.
— Det var svårt för henne att utmana, för då gjorde hon sig mer sårbar, säger Carina Rech.
Samtidigt ger Hirsch Pauli uttryck för ett stort konstnärligt självförtroende. I ett brev till sin man skriver hon om sin konst och slår fast ”endast med frihet kan jag trivas tillsammans med någon".
