Enligt den finska forskaren Hannu Ahokas, som har ägnat en stor del av sitt liv åt att kartlägga kålroten, har den sina rötter i 1600-talets södra Finland och Baltikum. Exakt var kålroten kommer ifrån är en definitionsfråga, menar Martin Ragnar, ingenjör och en av grundarna av Kålrotsakademin:
— Det beror på vilka glasögon man tittar med. Finland var en integrerad del av Sverige på 1600-talet när kålroten upptäcktes, säger han.
Kunde blivit ”finlandia”
Därifrån spreds kålroten till Västergötland och vidare till Skottland. Skottarna konstaterade att rotfrukten kom från Sverige, alltså fick den heta ”swede”.
— Det är möjligt att den kunde fått heta ”finlandia” i stället men det blev inte så. Även i Tyskland döpte man den efter Sverige till "schwedische rübe", säger Martin Ragnar.
Han tycker att kålroten har en självklar plats i en svensk kulturkanon.
— Absolut! Kålroten har mättat människor under flera krig och den har spridit sig ut i världen på ett sätt vi inte förstår vidden av. Jag har till och med hittat den i en affär i New Orleans. Det är häftigt!
Finland har dock tagit kålroten till sitt hjärta mer än Sverige. Ett finskt julbord utan kålrotslåda är en otänkbarhet. Martin Ragnar håller med om att kålroten är lite underskattad här.
— Men den kommer! På senare år har griljerad kålrot blivit allt vanligare på de svenska julborden också.
50 kålrotssorter
Han berättar om ett tillfälle när Kålrotsakademin bjöd ledande svenska kockar i Stockholm på kålrot.
— De hade ingen aning om att det finns cirka 50 kålrotssorter med olika lukt och smak.
Många har även missat att kålroten kallas ”Nordens apelsin” i Norge eftersom den innehåller lika mycket C-vitamin som apelsin.
Frågan är vad Hannu Ahokas, som fick Kålrotsakademins pris ”för sin epokgörande forskning om kålrotens uppkomst och kulturhistoria” 2017, tycker om att kålroten nu kan bli en del av svensk kulturhistoria?
— Jag tror att han tycker det är alldeles utmärkt att den får större uppmärksamhet! Det här är ingen kamp mellan nationerna, säger Martin Ragnar.
