Det enorma sopberget, som bland annat dolde omkring 500 000 antika texter, upptäcktes i slutet av 1800-talet, i staden Oxyrhynchos. Karl Dunér hörde talas om fyndet när han satte upp ”Prometheus” på Dramaten för ett par år sedan. Nu har han gått igenom alla texter som finns dechiffrerade, cirka 6 000–7 000 stycken, och valt ut ett hundratal av dem.
— Där finns sådant som annars inte är sparat från antiken, vardagsrösterna. Inhandlingar, privata brev och klagomål – allt som har med privatlivet att göra som inte hittats någon annanstans i den omfattningen. Det ger en så tydlig bild av livet i staden, säger Karl Dunér, som också ger ut urvalet i en ny bok.
Bäst bevarat
Orionteatern har fyllts med 40 ton sand, där publiken nu får gå runt fritt bland 29 skulpturer med ljudinstallationer under verkets åtta timmar. I fyra timmar blir det uppläsningar, sedan kommer skådespelare som gestaltar texterna med läsningar, scener och skuggspel.
— Åker du till Pompeji och Herculaneum är det helt tyst, det finns inga spår av människorna förutom gipsavgjutningarna. Här är det precis tvärtom, säger Karl Dunér som kallar Oxyrhynchos för antikens sämst bevarade stad – eftersom den inte finns kvar.
— Men tack vare sophögen är det samtidigt den i särklass bäst bevarade. Det är där man hör rösterna.
Omedelbar dramatik
Karl Dunér har framförallt valt ut texter man inte hört förut, av okända diktare. Men där finns också förlorade texter av Sofokles och Euripides, och den första kända kristna hymnen. Dessutom blir det satyrspel – den burleska, folkliga teatern kastades ofta bort, framhåller Karl Dunér.
— Okända dramatiker har skrivit småvulgära sketcher som är så grova att man nästan måste skriva ”barnförbjudet”.
Han tycker att texterna säger något om hur vi minns, i fragment. Dessutom uppskattar han att rösterna ofta känns samtida.
— Det blir som dramatik omedelbart, med röster som korsar varandra från olika tider.
