Åttaårige Vilgot Avenäs Thorslund, i en blå velourtröja och slitna utsvängda byxor, får några sista instruktioner inför repetitionen. Kort därefter sätter han sig i knät på Aliette Opheim och pratar med ”konstnären” (David Book) – styvpappan som finns i mammans liv just då.
Lite senare testar regissören Jens Sjögren en annan variant av scenen innan det är dags för tagning.
— Mycket handlar ju om att få liv i karaktärerna och scenen, det kanske kräver en viss typ av improvisation, säger Aliette Opheim.
— Där är Jens lite rock’n’roll när han filmar, men det är ju bara kul.

”Mullrande” vuxenvärld
”Jävla karlar” bygger på Andrev Waldens hyllade roman med samma namn.
Huvudpersonen är bara sju år när han får veta att mannen som han tror är hans pappa inte alls är det. I stället passerar styvpappor med smeknamn som ”växtmagikern”, ”konstnären” och ”mördaren” revy under uppväxten.
I filmen – där tre olika pojkar spelar Andrev under uppväxten – har antalet pappor dragits ner från sju till fem. Men det är fortfarande pojkens perspektiv som står i centrum.
— Mamman är väl den enda som har ett litet eget perspektiv. Men även där är nästan allt berättat utifrån Andrevs ögon, säger Aliette Opheim.
— Man är i Andrevs värld, medan vuxenvärlden pågår och myllrar i bakgrunden. Det tycker jag har varit väldigt kul med det här projektet.

”Som en tidsresa”
Inspelningarna har pågått sedan slutet av augusti. För dagen har teamet tagit över restaurang Krakow i centrala Göteborg.
Det är trångt i lokalen redan från början. Sedan fylls den på av filmarbetare – och statister i tidstypiska 1980-talskläder och frisyrer.
— Kläderna och rekvisitan är på pricken som det ska vara. Det är lite som att göra en tidsresa till sin egen barndom, säger ”mördaren” Jakob Öhrman.

”Personlig press”
Boken belönades med Augustpriset 2023 och har blivit en stor läsarfavorit. Förväntningarna på filmen – med planerad premiär nästa höst – lär med andra ord vara rätt höga, konstaterar ”konstnären” David Book.
Någon större press utifrån innebär det dock inte, tycker han.
— Jag sätter en del personlig press på mig, eftersom jag har en ganska snarlik uppväxt själv, med styvfarsor som kommit och gått, säger David Book.
— Det ligger mig varmt om hjärtat att det blir rikt, komplicerat och varmt och ömt ur alla perspektiv. Men filmen är absolut sitt eget verk.
