När Donald Trump svors in som USA:s president första gången 2017 rusade George Orwells ”1984” upp i topp på bästsäljarlistorna. För dystopier som Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse” och Sinclair Lewis ”Sånt händer inte här” märktes också en nytändning.
Även Franz Kafkas ”Processen” ökade i popularitet, enligt Agnieszka Holland.
— Det visar att vi letar efter någon slags förklaring till det som händer och som gör oss rädda, säger hon.
Holland är en av Polens mest framgångsrika film- och tv-regissörer, med mängder av internationella priser och en Oscarsnominering på meritlistan.
Härom året gjorde hon den i hemlandet kontroversiella flyktingkrisfilmen ”Green border”, nu är hon aktuell på bio med ”Franz K” – en okonventionell biopic om Franz Kafka.
”Lärde känna” Kafka
Själv började hon läsa den österrikisk-tjeckiske författaren som tonåring och att Kafka kom från Prag var en stor orsak till att Holland själv började studera där. För henne var han ständigt närvarande, både i det professionella och privata.
— Jag läste allt som var tillgängligt i Polen, inte minst hans brev, och jag tyckte att jag lärde känna honom och att jag förstod honom.
Kafka var under många år närmast okänd i dåvarande Tjeckoslovakien, inte minst för att den kommunistiska regimen utmålade honom som en ”degenerad borgerlig författare”. När landet blev fritt insåg man att namnet Kafka var inkomstbringande, och numera finns det en stor turistindustri kring honom.
En del av detta skildras i ”Franz K”, som blandar fiktion och dokumentära bilder. Holland bryter också den fjärde väggen och låter personer titta in i eller tala direkt in i kameran.
Själv ville Holland undvika att göra en ”konventionell och tråkig” biopic som utger sig för att veta sanningen om huvudpersonen.
— Jag tror inte att det är möjligt att veta sanningen om någon, det gäller även mig själv. Men vi kan låtsas. Så jag tycker om när man inte låtsas ge en objektiv bild av någons liv, utan bara ger sig in i det, säger hon.
Relevant
Holland konstaterar att Kafkas litteratur om det totalitära samhället blir allt mer relevant:
— Han såg hur lagen var godtycklig och auktoritär – hur den inte hade någonting att göra med rättvisa och hur institutionerna behandlar människor som skyldiga från början. Vi börjar känna att verkligheten är emot oss.
