Michael Jackson är bara fem år när han debuterar på scen med familjebandet The Jackson 5, hårt drillad av pappa Joe.
Första soloplattan ”Off the wall” kommer 1979. Då är den pojkaktiga 20-åringen redan veteran i branschen, och under 80-talet etablerar han sig som sin tids största popstjärna med det ikoniska albumet ”Thriller”.
I början av 90-talet anklagas han för sexuella övergrepp på en 13-årig pojke. Övergreppsanklagelserna förföljer honom livet ut – och växer i omfattning efter hans död.
”Michael”, storfilmen om popstjärnan där Jacksons dödsbo agerat producent och medfinansiär, sätter dock punkt innan det blir obekvämt.
”Alltid backat"
Resultatet är, enligt musikjournalisten Tina Mehrafzoon, en ”Hollywoodiserad” berättelse om Michael Jacksons storhet.
— Jacksonfamiljen har alltid varit väldigt mån om familjen som varumärke och har alltid backat Michael. Det gör de även nu, säger hon.
”Michael” slutar när popstjärnan, spelad av brorsonen Jaafar Jackson, ger sig ut på världsturné med albumet ”Bad” (1987). Där har verklighetens Michael Jackson med sig en 10-årig dansare som senare ska anklaga honom för sexuella övergrepp under turnén.
Filmens slut antyder att berättelsen fortsätter. Frågan är hur.
— Det kommer att vara familjens syn på anklagelserna, säger Mehrafzoon.
”Part i målet”
Musikjournalisten, själv ett stort fan, hade föredragit en dokumentär med ambitionen att komma närmare något slags sanning.
— Jag är inte intresserad av en version där avsändaren är part i målet och har stora pengar att tjäna på det här.
Dödsboet övervägde en motdokumentär efter uppmärksammade ”Leaving Neverland”, där två män anklagar Jackson för sexuella övergrepp, men valet föll till slut på en spelfilm.
Enligt dödsboets förvaltare John Branca var det för att låta publiken uppleva Jacksons historia snarare än att skriva dem på näsan.
I Financial Times är han tydlig med vad han krävde av dem som arbetade med filmen:
— Om du inte förstår att Michael är oskyldig kan du inte vara kvar.
Jackson nekade till alla brottsanklagelser och dömdes aldrig, men erkände villigt att han gärna delade säng med barn, något han ansåg oskyldigt.
— Det intressanta blir hur vi diskuterar den här filmen och hur den påverkar nästkommande generations relation till Michael och hans musik, säger Tina Mehrafzoon.
— Kommer det här att fungera?
