Game of thrones slog ned som en bomb på seriehimlen 2011. Givetvis var jag snabb med att kasta mig över serien som några år senare skulle hamna på allas läppar.
Drakar, krig, white walkers, Jon Snow, vin ur sejdlar – ja man fick ju fan inte nog av skiten.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleNär seriens sista avsnitt sändes 2019 infann sig ett tomrum hos många ute i tv-sofforna. Många av oss följer ju flera serier parallellt för att man vill ha det bästa från alla världar. Men efter Game of thrones har det varit svårt att hitta någonting som fyllde tomrummet det ändå lämnade.
I samband med att Game of thrones upphörde 2019 så hade serien The Witcher premiär. Serien bygger på ett tv-spel och handlar om monsterjägaren Geralt av Rivia som i de första två säsongerna spelades av superhunken Henry Cavill som verkligen passade i sin roll.
Många var snabba med att tro att detta skulle vara "lite som Game of thrones" och där tror jag att många begick ett stort misstag.
Anledningen till varför jag fick en så bra upplevelse av de tre första säsongerna av The Wicther var för att jag direkt förstod att detta inte kommer att vara Game of thrones. Jag skulle inte ens säga att de är i samma kategori. The Witcher är The Witcher och man får helt enkelt tycka om serien för vad den är.
Den är mer budget men jag gillar det på samma sätt som att jag gillar en cheeseburgare från McDonalds lika mycket som en toast skagen på Riche i Stockholm.
Enda nackdelen med The Witcher är att den IBLAND är något osammanhängande men det tycker jag inte gör någonting. Det är som med en kärleksrelation – man kan inte få allt.
Den tredje säsongen släpptes för drygt en vecka sedan och någonting omskakande som skett är att rumphakan Henry Cavill bytts ut mot en annan Hollywoodhunk – nämligen Liam Hemsworth.
Hur fan ska detta bli, tänkte vi inbitna fans givetvis.
Men hör och häpna så axlar han rollen svinbra. Och säsongen hållet ett mått som jag absolut inte hade förväntat mig. När ett avsnitt slutar så blir jag genast sugen på att se nästa.
Joey Batey spelar "Riddarsporre" och han måste seriöst ha ont i axlarna efter att ha burit serien säsongerna igenom. Jag ska vara ärlig och säga att jag skulle kunna se serien enbart på grund av honom. Han skämtsamma jargong men allvarliga grund är lika delikat som den första semlan i februari.
Och här kommer en detalj som många kan ha missat.
Det pågår en konstant jakt under denna säsong som gör att vi tittare aldrig helt får slappna av. Du kanske inte tänkt på det själv men man sitter ju konstant lite småstressad och jag älskar det.
Det är bra kvalité på fightingscenerna och även där tycker jag att Liam gör det otroligt.
Det finns faktiskt ingenting att klaga på med denna säsong – inte ens bytet av huvudrollen. Det enda jag skulle kunna tänka mig att klaga på ,om det händer, – är om Riddarsporre dör.
