Våga ta ton – då kan du säga till någon annans barn utan ånger
Vad är rätt eller helt vanvett i en situation då du kan komma att behöva säga till en annan förälders barn? I en intervju med Aftonbladet ger barnpsykologen Jenny Klefbom svar på tal om hur du ska agera och när det är okej att höja rösten.
Får man tillrättavisa och höja rösten åt någon annans barn? Var går egentligen gränsen? Det finns många föräldrar som ogillar att en annan vuxen visar ett varningens finger eller säger till sitt eget barn.
Många känner säkert nog igen sig att de befunnit sig i en situation som slutat med att man bara sett en enda utväg och slutligen sagt till en annan förälders barn.
Aftonbladet har intervjuat barnpsykologen och författaren till boken "Fixa föräldraskapet" Jenny Klefbom. Hon menar att det finns två tillfällen som man utan ånger kan säga till någon annans barn.
Innan du säger till: "Andra barn har andra normer"
Om du ser ett annat barn bete dig illa mot andra barn är det enligt Jenny Klefbom modigt att säga till. I en sådan situation är det bra att man som vuxen går in med inställningen att undervisa och förklara för barnet, snarare än en ren utskällning.
I en sådan situation ska man även prata lugnt och sansat, eftersom en tillsägelse på skarpen i hög stämma kan leda till att situationen eskalerar.
Jenny Klefbom berättar vidare att man även ska ha förståelse för att "andra barn har andra normer och vanor". Det man lärt sig eget barn har således inte andra barn eventuellt fått lära sig eller tidigare utgått från.
– Ett yngre barn kan bli rädd om en främmande vuxen skäller. Detsamma gäller äldre barn, man eskalerar situationen genom att själv skrika, då gör man det okej för barnet att skrika tillbaka. I stället för att ha stoppat har man snarare skapat en ligist, säger Jenny Klefbom till tidningen.
Så undviker du otrevliga situationer
Är du i en situation där du känner att du inte kan säga till det andra barnet, om denne exempelvis bråkar med ditt barn, kan du sätta den andra föräldern åt sidan.
Detta för att undvika att barnet hör på samtidigt som du kan berätta att ditt eget barn, om denne är involverad i situationen, blir ledsen över det andra barnets beteende.
– Jag brukar säga att man ska snälltolka. Har man lite av den attityden så är det mindre risk att hamna i otrevliga situationer. Det finns många anledningar bakom barns beteenden. Men att ta upp något på ett snällt sätt och prata med barn är aldrig farligt, det blir inga barn skadade av.
Jenny Klefbom berättar även till tidningen att det är vanligt att vänner slutar umgås när de får barn, eftersom man många gånger inte delar samma vision om uppfostran.
Då kan du höja rösten till någon annans barn
Ibland räcker inte ett simpelt "nej" långa vägar hur många gånger man än försöker. När är det däremot okej att höja rösten och hur säger man till ett barn utan att trappa på en alldeles för öm tå?
– Ett tillfälle då man kan höja rösten är om det är på väg att hända något jättefarligt, som att ett barn klättrar i ett alldeles för högt träd. Annars gäller det att alltid förutsätta det bästa och prata snällt och snarare ställa frågor. Som om någon springer fort på fel ställe så kan man säga "Oj, har du bråttom någonstans?". Ilska genererar ilska hos den andra personen, det kommer man inte långt med, säger barnpsykologen Jenny Klefborn till Aftonbladet.
