Karoline vill ändra synen på vården: "Kraven på oss är redan tillräckligt stora"

2017 började Karoline Flodin arbeta på Karolinska sjukhuset. Men för henne var sjukhuskorridorer, blodprov och allt däremellan ingenting nytt.

Sju år tidigare drabbades nämligen den nu 23-åriga Karoline av en form av arytmi – som en av 100 000 råkar ut för.

– Jag blev akut hjärtsjuk från ena dagen till den andra och var det i ett par år. Till slut blev jag så pass dålig att de bästa hjärtkirurgerna fick operera mig tre gånger på fem dagar, berättar Karoline i en intervju med Nyheter24.

Hjärtat slog 200 slag i minuten

Arytmi kan te sig på olika sätt. Takykardi, vilket var den form av arytmi som Karoline drabbades av, gjorde att hennes hjärta slog cirka 200 slag i minuten.

– Första operationen gick inte som planerat. Jag var för liten och det låg för nära något och kunde ha skadat hjärtat ännu mer. De började även prata om att jag kanske skulle behöva en pacemaker.

Rädd för att dö

Men läkarna ville vänta med att sätta in en pacemaker. Två år gick och Karoline blev allt mer sjuk. Så pass sjuk att hon blev tvungen att åka med ambulans åtta mil akut.

Några månader senare berättare läkarna för Karoline att de var tvungna att operera igen, något som skrämde henne då hon var rädd att dö.

– Men jag valde att lita på vårdpersonalen, för jag såg hur hårt läkare, sjuksköterskor och undersköterskor jobbade. Den sista akutoperationen gjorde mig till slut frisk. Det var inte bara att de stod och opererade mig, en av mina läkare erbjöd sig själv att gå och köpa mig pizza. De gjorde verkligen allt de kunde.

Läkarna gav aldrig upp

Hon säger att hon under tiden hon låg inne på sjukhuset skämtade en del med sjuksköterskorna och undersköterskorna.

– När jag var som allra svagast och låg på intensiven började sjuksköterskorna och undersköterskorna att skämta med mig. Karoline, du måste klara det här, du ska jobba tillsammans med oss sen.  

Därför hörde hon av sig, sex år efter sista operationen, till den ansvarige läkaren för att tacka. Hon berättade att anledningen till hennes yrkesval är för att ge tillbaka, eftersom att läkarna under tiden hon var sjuk aldrig gav sig.

– Jag kan bara prata utifrån mig själv, men när jag blev sjuk gav de sig inte.

"Vi räddar ju liv"

Däremot har inte alla stöttat hennes val av karriär.

– När jag sedan blev frisk friskförklarad ville jag bara tillbaka till sjukhuset, men för att jobba. Det fanns så mycket fördomar. Jag fick höra ”Karro, välj något annat. Du kommer få torka kiss på golvet”. Men vi räddar ju liv, berättar hon.

Det bästa stödet har hon dock fått av sina föräldrar.

– När jag berättade för mamma och pappa att jag ville jobba inom vården blev de bara glada. De har alltid varit tydliga med att alla yrken i samhället är viktiga. Det spelade ingen roll vad min omgivning inom vänner, vuxna människor eller någon annan sade. Det är lätt att gå vilse när man lyssnar på andra, därför är det viktigt att lyssna på sig själv. Jag är stolt över att jobba inom vården.

Då bestämde hon sig för att jobba inom vården

Karoline berättar att hon tidigare bara sett sin mamma arbeta på en personalavdelning med ekonomi och sin pappa som egenföretagare, vilket gjorde att hon fick upp ögonen för vården när hon såg hur hårt de jobbade.

– Jag visste självfallet att det var människor som jobbade på sjukhus innan, men när jag väl insåg hur mycket de jobbade och gjorde allt för att man skulle bli frisk var det obeskrivligt. Det var då jag sa till mig själv att jag vill hjälpa människor som de har hjälp mig.

Karoline jobbar i dag på Karolinska med sjuka barn, något hon menar kan frambringa minnen från sin egen tid, men att det bara är en morot för henne att göra det bästa hon kan för dem.

"Då bryter vi mot vår sekretess"

Hon fortsätter förklara att hon tycker att samhället börjat se ner på vården. Hon menar att media och människor måste börja ändra attityden mot vården och vårdpersonalen.

– Man får ofta höra att vi inte har koll. Att vi missar saker. Det finns många artiklar som ”vården missade det viktiga blodprovet”, ”vården missade röntgen, patient dog”. I Sverige har vi en stark sekretesslag vilket är bra. Dock, om något i media kommer ut som inte stämmer, har vi inte rätt att uttala oss för då bryter vi mot vår sekretess.

"Kraven på oss är redan tillräckligt stora"

Hon vill att saker ska komma fram för att det ska ske en förbättring, eftersom sådan medierapportering orsakar brist i tilliten hos befolkningen.

– Vi får sällan läsa om patienter som övervinner sin kamp mot cancer mot alla odds. Urdåliga covid-patienter som vi räddar. Du måste våga lita på oss som vårdpersonal. Inte låta media, artiklar och andras fördomar skrämma dig eller ändra din attityd. Kraven på oss är redan tillräckligt stora. 

"Jag har sett läkare gråta"

Under corona har flera vinklar av vården rapporterats, både hyllningar och kritik. Men dessa hyllningar menar Karoline borde kommit mycket tidigare.

– Nu under corona har många röster blivit hörda vilket är fint, men våra röster skulle behövt blivit hörda mycket tidigare än så. Varsel och brist på vårdpersonal har det alltid varit. Jag har sett läkare gråta. Läkare som öppnar sin egen plånbok för patienterna önskar något speciellt att äta. Jag har sett sjuksköterskor och undersköterskor missa sina luncher för det är för mycket att göra. Detta var även innan pandemin. 

Hon fortsätter:

– Sverige har otroligt fin sjukvård, även om det finns saker som kan förbättras. Det kommer det alltid att göra. När ett liv hamnar i våra händer, vet vi om att det är någons föräldrar, barn, syskon, kollega. Vi gör verkligen allt vi kan. Det är viktigt att komma ihåg att vi bara är människor vi också. Vi finns till för att vårda, stötta, bota och hjälpa våra medmänniskor. Tillsammans räddar vi liv och stöttar både sjuka och anhöriga i deras olika situationer.