Arne Larsson, jurist och expert inom arvsrätt på Familjens Jurist, stöter allt oftare på personer med frågor om hur man ska göra med sina tillgångar.
— Det har blivit vanligare i takt med att fler och fler lever i förhållanden där det finns barn från tidigare förhållanden. Då har man inte den arvsrätt som funnits tidigare eller som finns när det endast finns gemensamma barn, säger Arne Larsson.
Klicka här för att följa oss på GoogleRejäla konflikter
En undersökning som Familjens Jurist lät Sifo göra tidigare i år visade att fem procent av de tillfrågade känt sig pressade av andra att skriva in något särskilt i testamentet. Bland dem som levde i eller hade levt i bonusfamiljer uppgav 10 procent att de utsatts för påverkan.
Arne Larsson säger att det kan bli rejäla lojalitetskonflikter när man ska välja om man i första hand ska skydda sin nya partner ekonomiskt när man dör, eller prioritera de egna barnen.
— Barn som inte är gemensamma ärver ju som huvudregel alltid den avlidna föräldern. Men genom ett testamente kan man minska deras arvsrätt till den så kallade laglotten som är halva arvet. Den efterlevande partner får disponera hälften av den avlidnes tillgångar under sin resterande livstid.
Ett sådant testamente kan göra ett de egna barnen känner sig förbigångna och blir oroliga för om inget av det resterande arvet ska finnas kvar när partnern går bort.
— Det blir ofta frostigt mellan barn och den efterlevande, säger Arne Larsson.
Stor besvikelse
Även den som har varken partner eller barn pressas ibland av släktingar eller kanske till och med grannar att lämna sina tillgångar till just dem den dag man går bort. Personen kan ha ställt upp och hjälpt till med allt möjligt och förväntar sig och antyder att man förväntar sig att få ärva. Och när det inte blir så, alla pengar kanske är testamenterade till en välgörenhetsorganisation, kan besvikelsen bli stor.
— Bitterheten kan då vara stor hos den som har bjudit in på påsk och jul och hjälpt till och kört till kyrkogårdar och vårdcentraler och allt vad det är, säger Arne Larsson.
Han berättar att det ibland ställs krav på ersättning.
— Då kommer det ofta räkningar också. Man försöker att i efterhand räkna ut vad det har kostat, allt det här man har ställt upp med. Sen är det ju en annan sak att det går inte att få betalt för sådana saker. Om man ska få betalt för att man har hjälpt någon med någonting så förutsätter det ett avtal från början.
