Två personer med liknande ekonomi, samma sparmål och samma risknivå.
Ändå kan råden från banken bli helt olika.
En ny forskningsstudie pekar på ett mönster där kön verkar spela roll för vilka investeringsförslag som ges, och hur dyra de blir i längden.
Studien, publicerad i American Economic Review, visar att kvinnor oftare får rekommendationer som är dyrare och mer styrda mot bankernas egna fonder.
Dyrare fonder och färre rabatter
I materialet, som bygger på över 27 000 rådgivningsmöten, framträder en tydlig skillnad i hur rådgivningen ser ut beroende på kundens kön.
Forskarna såg bland annat att kvinnor i större utsträckning hänvisas till bankernas egna produkter, ofta med högre avgifter. Samtidigt minskar chansen att få rabatt på fondavgifter.
En av slutsatserna i studien sammanfattas så här:
"Kvinnor är 3,9–8,8 procent oftare rekommenderade dyra bankägda fonder än män med samma profil."
Inte bara enskilda rådgivare
Det intressanta är att skillnaden inte försvinner beroende på vem som sitter på andra sidan bordet. Det är alltså inte bara en fråga om enskilda rådgivare, utan om ett större mönster i hur rådgivning fungerar.
Forskningen visar också att manliga rådgivare i genomsnitt ger ännu mer ojämna rekommendationer än kvinnliga.
"Manliga rådgivare diskriminerar betydligt mer än kvinnliga, ungefär dubbla effekten i avgiftsranking."
Det handlar alltså inte bara om vem som ger rådet, utan hur systemet i sig tenderar att värdera olika kunder.
Bankens egna fonder i centrum
En annan tydlig del i studien är vilka produkter som oftast rekommenderas. Bankernas egna fonder dominerar stort i rådgivningen, trots att de ofta har högre avgifter och inte alltid presterar bäst.
64 procent av fondråden gick till bankens egna fonder, som presterade sämre än alternativen.
Det här skapar en situation där incitamenten för banken och kundens bästa inte alltid går hand i hand.
Små skillnader blir stora pengar över tid
Även om skillnaderna kan låta små i procent, växer de snabbt över tid. Eftersom avgifter dras varje år påverkas ränta-på-ränta-effekten, vilket kan göra att slutresultatet skiljer sig rejält efter några decennier.
Det är just därför forskarna menar att det här inte bara är en detaljfråga, utan något som faktiskt kan påverka privatekonomin på riktigt lång sikt.
