Ukrainska barn får fristad på svenskt kollo

Allsångspubliken lyser en kylig septemberdag med sin frånvaro från raderna med uppställda stolar framför Sollidenscenen på Skansen. I stället har där samlats en grupp med barn och tonåringar – barn som i vanliga fall bor i den ukrainska huvudstaden Kiev, men som har tillbringat den senaste veckan på ett kollo på Barnens ö i Stockholms skärgård.

Enligt 20-åriga Anna Chabuk, som är en av ledarna, har barnen så smått börjat vänja sig vid lugnet och tystnaden i Sverige, men när en formation av stridsplan plötsligt dök upp på Stockholmshimlen tidigare under dagen blev det en brutal påminnelse om den verklighet de lämnat i hemlandet.

— De blir fortfarande jätterädda av höga ljud, speciellt från flygplan, och i början var det väldigt svårt att få dem att slappna av, säger hon och fortsätter:

— När de hör höga ljud påminner det om flyglarmen i Kiev. Och det är ett hemskt ljud.

"Känner mig trygg här"

Kollovistelsen är ett resultat av att Kievs borgmästare Vitali Klitschko under våren i ett brev bad finansborgarrådet i Stockholm, Anna König Jerlmyr (M), om att få skicka en grupp ukrainska barn till Sverige under sommaren för att ge dem en fristad från kriget. I slutet av augusti lämnade en vit buss med 39 barn och fyra vuxna ledare den ukrainska huvudstaden för att två dygn senare stanna vid Barnens ö utanför Norrtälje.

Hittills har dagarna bestått av lek, skogspromenader och iskalla Östersjöbad, medan kvällarna i stället har ägnats åt disco till ukrainska hits – vilket 14-årige Roman Shymanskyi, som står och spanar efter lodjur vid ett av djurhägnen, är måttligt förtjust i.

— Jag gillar inte att dansa, säger han och ler.

Roman har tagit med sig en kamera till Skansenutflykten, men just djur tillhör inte favoritmotiven.

— Jag gillar att fota lite lyxigare bilar, så jag är lite besviken över att jag inte har sett någon Koenigsegg här än, säger han och fortsätter:

— Och jag gillar verkligen kollot. Det är så rent och grönt överallt, och jag känner mig trygg. Men det känns orättvist att vara här när mina släktingar är kvar i Kiev.

"Saknar min mamma"

Framför Lill-Skansens gräsbeklädda byggnad balanserar nioåriga Maria på en klätterställning.

Hon har på sig den traditionellt broderade skjortan vysjyvanka och säger att hon trivs i Sverige – trots en viss hemlängtan.

— Det är skönt att slippa kriget och att inte behöva springa ned i skyddsrummet hela tiden. Men jag saknar min mamma och mina kompisar.

Vid hagen bakom den gamla cirkusbyggnaden på Skansen står i stället 14-åriga Yulia och tittar längtansfullt på de två hästarna i inhägnaden.

— Jag tror att det är en fjording och en frieserhäst, säger hon, och tillägger att hon älskar hästar.

Yulia, som är med i scouterna hemma i Kiev, berättar att hon älskar att ströva omkring i skogen vid kollot – och att hon blev väldigt rädd när stridsplanen dök upp på himlen tidigare under dagen.

— Jag avskyr höga ljud. Men jag var mer rädd när vi precis hade kommit till Sverige. Nu känner jag mig lugnare och har börjat våga tänka på sådant som vanliga tonåringar tänker på, säger hon.

"Vågar tänka på framtiden"

Av Skansens attraktioner tycks Björnberget vara den mest populära under rundturen och barnen står klistrade vid glasrutan för att se hur två björnar plaskar runt i en vattenpöl. Här står också ledaren Larysa Osadcha, som berättar att hon tydligt har märkt hur barnen allt mer slappnat av under kollovistelsen.

— Nu vågar de tänka på framtiden och de visar sina känslor mer öppet. I början planerade de bara inför dagen. Nu vågar de tänka längre, säger hon.

Om ett par veckor är det dags för gruppen att återigen borda den vita bussen och åka tillbaka till Kiev. Enligt Larysa Osadcha längtar också många av barnen efter sina familjer och vänner.

— De försöker att prata med kompisar och med sina familjer så ofta det går på telefon – men eftersom många av föräldrarna är ute i kriget kan det vara svårt, säger hon och fortsätter:

— Vi är så tacksamma över att ha kunnat få komma hit. Det betyder enormt mycket att barnen har kunnat slappna av och att de har fått ett avbrott från kriget. Det behövs fler kollon som det här.