Mindre stressade talgoxar i städerna
I talgoxarnas värld är stadsbor mindre stressade än lantisar – och kanske är det människans förtjänst. Slutsatsen dras av forskare i Lund efter mätningar av stresshormoner i talgoxars stjärtfjädrar.
Studien gjordes på 188 talgoxar i städer och ute i skogen.
Från varje fågel rycktes två stjärtfjädrar och i dessa mättes nivån av stresshormonet kortikosteron.
Mätvärdet visar hur hög stressnivån var hos fågeln under de 20–30 dagar då stjärtfjädern bildades.
Stjärtfjädrarna bildas i slutet av sommaren och början av hösten. Under den perioden pågår flockbildning inför vintern, vilket gör att stressnivån är högre hos fåglarna just då.
Källa: Anders Brodin, biologiska institutionen, Lunds universitet
— En orsak kan vara att det är lättare att hitta mat i stan, säger Anders Brodin, professor i teoretisk ekologi.
Talgoxen utmärker sig genom sin höga kognitiva förmåga och den har lätt för att anpassa sig till olika miljöer.
— Ursprungligen är de anpassade till det mellaneuropeiska lövskogsbältet, men de har anpassat sig jättebra både till Norrlands barrskogar och till att leva i samhällen.
I städer är talgoxarna den vanligaste arten kring fågelborden och Anders Brodin beskriver dem som mästare på att lura till sig mat från människor.
— De är väldigt påhittiga och kan lära sig att knacka på fönster för att få påfyllning.
I skogen är miljön helt enkelt lite hårdare, vilket skapar stress. Han anser att studien tyder på att fågelmatning är mycket viktig för att arter som talgoxen ska kunna leva nära människan.
— Det är nog dessutom så att de talgoxar som en gång har koloniserat de här nya miljöerna var kanske de som var mest lämpade. Det har varit en viss evolution så att de har fått minskade stressresponser. De har anpassat sig till den nya miljön, säger Anders Brodin.
