Annons

Stora fiender gjorde fiskar varmblodiga

Publicerad: 22 juli 2025, kl. 05:32
Blåfenad tonfisk, en av ett fåtal varmblodiga fiskarter. Foto: Chris Park/AP/TT

Vissa fiskar är varmblodiga, precis som däggdjur och fåglar. Hit hör bland andra tonfiskar, segelfiskar och svärdfiskar. Nu visar en studie att deras förmåga uppstod när de första valarna dök upp i världshaven och började bli en fara.

För många är det okänt att det finns varmblodiga fiskar, men faktum är att fenomenet har utvecklats oberoende av varandra åtminstone fyra gånger bland benfiskarna dit alla vanliga fiskar hör. Dessa fyra grupper är fjärilskungsfisken, segelfiskarna inklusive svärdfisken, tonfiskarna, samt glansfiskarna – allt som allt ett 20-tal arter. Dessutom är vithajen och andra arter inom familjen makrillhajar varmblodiga.

Alla dessa fiskar är mycket stora, med i flera fall kroppsvikter på flera hundra kilo. De är också mycket snabba, kraftfulla och aktiva som en effekt av att de är varmblodiga.

Hög kroppstemperatur

Med varmblodighet menas att de kan generera värme i hela eller delar av kroppen och behålla en hög kroppstemperatur, oberoende av omgivningens temperatur. Fjärilskungsfisken, segelfiskarna och svärdfisken genererar i första hand värme i huvudet, ögonen och hjärnan, medan tonfiskarna genererar värme i vissa muskler, och glansfiskarna i hela kroppen.

I den nya studien, som publiceras i Science Advances, har forskarna genom att analysera dna från alla arterna – plus en rad andra fiskarter – lyckats precisera när denna förmåga uppstod. Den första grupp som utvecklade varmblodighet var av allt att döma segelfiskarna och svärdfisken för 38 till 30 miljoner år sedan. Fjärilskungsfisken och tonfiskarna fick förmågan lite senare, för 23 till 16 miljoner år sedan. Sist i raden var glansfiskarna för 11 till 7 miljoner år sedan.

Annons
Ett stim blåfenade tonfiskar. Deras vikt kan uppgå till flera hundra kilo.
Ett stim blåfenade tonfiskar. Deras vikt kan uppgå till flera hundra kilo.

Svåra konkurrenter

Varmblodigheten sammanfaller i tid med med uppkomsten av de allra första valarna. Utvecklingen accelererade sedan med tillkomsten av nya grupper av valar, såväl tandvalar som bardvalar. Ingen annan faktor tycks ha haft lika stor betydelse, vare sig klimatet eller andra yttre händelser.

Forskarna drar slutsatsen att valarna medförde ökad konkurrens om resurser i världshaven som sannolikt medförde att vissa grupper av fiskar gick under. Valarna utgjorde också en fara för många fiskar, framför allt stora arter. Bara snabba och uthålliga arter kunde konkurrera, som tonfiskar och segelfiskar.

Frågan är varför bara vissa grupper av stora fiskar utvecklade varmblodighet, och inte alla. Ett svar kan vara att förmågan att generera inre kroppsvärme är kostsam. Andra grupper, som exempelvis de väldiga klumpfiskarna, har andra förmågor, som snabb tillväxt och reproduktion. Men för att klara sig i en värld full av späckhuggare och delfiner krävs oftast snabbhet och uthållighet.

Fakta: Varmblodiga fiskar

Merparten av alla fiskar är kallblodiga, det vill säga saknar kapacitet att producera egen kroppsvärme. Men ett fåtal grupper har utvecklat förmågan att helt eller delvis generera inre värme och behålla en högre kroppstemperatur än omgivningen. Bland dessa återfinns svärdfisken och dess släktingar segelfiskarna (kända från Hemingways kortroman Den gamle och havet). Även tonfiskarna har denna förmåga.

Kommentarer

Annons
Annons
Annons