Utanför ladugården ligger nyskördat frodigt gräs i stora högar som Ingrids son Johan skyfflar i väg med en traktor i den gassande sommarsolen. Det ska bli foder till de cirka 290 djuren på Svånö gård utanför Västerås – däribland runt 135 mjölkkor.
Sedan 1998 har gården odlat ekologiska grödor och levererat ekologisk mjölk via Arla. Men nyligen gick de över till konventionellt lantbruk. Ingrid kunde tidigare hitta stora hyllor med ekoprodukter i matbutikerna men nu får hon leta efter varorna.
— Då inser man att de inte säljer lika mycket. Det höll på att svälta ut oss ekobönder. Någon måste sluta för att de som fortsätter ska kunna fortsätta ekonomiskt. Vi är inte lantbrukare bara för att det är kul eller ett kall, säger hon, som 1983 tog över gården från sina föräldrar, tillsammans med maken Henrik.
De är inte ensamma. Förra året minskade antalet ekologiskt hållna djur bland alla djurslag, enligt Jordbruksverkets siffror.
”Luften gick ur”
Ingrid sitter i arbetskläder på en picknickbänk vid den dammande grusplanen utanför ladugården. Genom åren har hon sett hur deras val följt samhällsförändringarna – under 2010-talet ökade ekoförsäljningen.
— Man var nästan lite hjälte när man odlade eko ett tag. Konsumenterna och samhället höjde en till skyarna.
Toppåren för ekologisk djurhållning var för vardera djurslag någon gång mellan 2016 och 2021. Men sedan dök siffrorna. Lika låga siffror som under 2024 hittas först 2015 eller längre bak.
Samma årliga minskning sedan 2021 syns i köpmönstret. Ekologiska livsmedel minskade med 1,5 procent förra året och var 6,7 procent av marknaden, enligt Ekologiska årsrapporten.
Ingrid tror inte att det handlar om förlorad trovärdighet. Hon pekar i stället på det ekonomiska läget. Samtidigt lyfter hon att de klassiska konsumenterna är personer med större marginaler – som har förmodat slutat handla för att ha råd med andra delar av sin livsstil.
— Luften gick ur. Det var när räntorna stack efter pandemin. Folk är inte beredda att betala mer för maten, för man tycker att maten är dyr redan nu.
Hon förstår om konsumenter har svårt att se skillnaden med ekologiskt, och att det aktiva valet inte hinns med i vardagen. Dessutom är det snårigt för ekobönder att lyfta sina fördelar utan att de andra vill försvara sig, menar hon.
— För den konventionella lantbrukaren är ju ingen miljöbov. Och vill då inte framstå som det heller.
Sonen ville byta
Redan innan försäljningen dök började antalet företag med ekologisk djurhållning sjunka, under 2018 och 2019. Ingrid såg hur lantbrukare slutade med djur den snustorra sommaren 2018. Under den gångna torra våren bävade hon för en repris – för även om mjölk- och köttpriserna ökat äts mycket upp av sådant som räntekostnader.
— Vi behöver ha perioder där vi tjänar bra med pengar för att ha råd med 2018, som var ett riktigt skitår.
Maken Henriks plats som delägare har ersatts av sonen Johan, som inte ser en återgång till ekologiskt med dagens regelverk.
— I och med att sonen håller på att ta över det här, med all rätt, så får vi inte krångla med honom. Han får styra sånt här. Det är hans framtid, det är inte vår. Vi är ju fyllda pensionärer, både jag och Henrik, säger Ingrid.
Hon håller med om att reglerna för ekobönder både är tidskrävande och hämmande. Men hon tycker att de måste vara tydliga.
— Det måste vara en skillnad, annars finns det ingen anledning alls. Men samtidigt följer det konventionella lantbruket efter. Det blir klimatsmartare, djurvänligare och bättre hela tiden. Då måste eko vandra vidare, för till slut är de så nära.
Vissa arbetssätt kvar
Dräktiga kor har samlats i en hage vid grusplanen och råmar efter en ko som kalvade dagen innan. Hon tillbringar nu tid med kalven i en inhägnad med halmbädd i ladugården. Vid ekologisk djurhållning ska kalven ha ett dygn med mamman – inom konventionell kan de skiljas direkt.
— Vi har precis samma som innan, ett dygn. För att jag vill att kon ska vara på box ett dygn och jag vill att kon ska få ta hand om sin kalv, säger Ingrid.
Trots skiftet har de behållit vissa arbetssätt. Samtidigt har de anammat andra, som att ge avmaskningsmedel i förebyggande syfte. Enligt Ingrid märker korna ingen skillnad och det var en större förändring när de bytte från uppbundna kor till lösdrift i ladugården.
Vid lunchtid när knappt ett moln skymmer den högt stående solen har de mjölkande korna samlats i ladugården. Grinden till hagarna står öppen men i stället slickar de saltsten och mjölkas i de automatiska maskinerna.
Senaste året har förslaget om att slopa mjölkkors rätt att beta ute debatterats hårt. Ingrid tycker att förslaget är bra. Om det inte vore ett lagkrav hade de kunnat få betalt för det, menar hon. Hon tror inte att djurvälfärden skulle försämras, till exempel nämner hon att deras gård ändå behöver ha kor ute på naturbetesmarkerna.
— Vi med mjölkkor detaljstyrs så gud förbannat, precis som att vi inte fattar själva vad som är bäst för våra djur. Det kommer inte att bli så med den lagen att korna kommer få stå uppbundna inne hela året.
