I boken ”Välkomna till vårt äktenskap” skriver paret tillsammans om hur Christopher Wollter bedrog Dufvenius med många olika partner i över tio år.
Att vara otrogen med tillfälliga sexuella kontakter, trots att man befinner sig i ett annars lyckligt förhållande, är ett vanligt förfarande för personer med tvångsmässigt sexuellt beteende. Det säger Katarina Görts Öberg, chef på Karolinska universitetssjukhusets specialistmottagning för sexuell problematik, Anova.
— Det kan vara parallella relationer, det kan vara ett pornografianvändande, eller att sexchatta. Det som är kännetecknande är att man har en stark sexuell upptagenhet och har svårt att kontrollera den.
Omedelbar tillfredsställelse
Det enkla svaret på varför människan gör något destruktivt, trots vetskapen om att det kan såra en anhörig eller innebära andra risker, är att vi drivs av omedelbar tillfredsställelse.
— En kick, en spänning. Man slipper tänka på något som är jobbigt. Att det sedan kan få negativa konsekvenser dagen efter, det är svårare att ta hänsyn till.
Inom sjukvården kallas det tvångsmässigt sexuellt beteende – inte sexberoende. Men det finns flera likheter med ett beroende.
— På det sättet att man söker ett ändrat känslotillstånd. Och så behöver man mer och mer av det för att få samma förändring.
Skamligt för kvinnor
Fastän anhöriga kan lida mycket av att leva med någon med sexmissbruk så finns det ganska lite stöd att få, trots stora behov, enligt Katarina Görts Öberg. Det upplevs vara svårt att söka hjälp, och skamligt att tala om.
— En del säger till och med att de inte blir så professionellt bemötta inom sjukvården, därför att man får höra att det är helt givet att man ska lämna den här personen. Att man är dum som varit kvar, eller inte har fattat.
Nästan alla som söker stöd på Anovamottagningen är män. Andra studier visar också att män är överrepresenterade, enligt Görts Öberg.
— Det kan nog vara så att det är vanligare hos män, men också att det är mer skamligt för kvinnor att söka hjälp.
