— Invandringen av nya fågelarter är större än utdöendet av de gamla, säger Anders Wirdheim, Birdlife Sverige.
I en ny upplaga av boken ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst” summeras läget och mycket har hänt sedan den första, som beskrev situationen för 15 år sedan.
Antalet häckande fågelpar i Sverige är i stort sett detsamma, lite drygt 70 miljoner. Samtidigt har antalet arter ökat från lite drygt 250 till 260.
De som pressas tillbaka är arter som är specialiserade på att klara sig i miljön som hörde det gamla jordbruks- och skogsbrukslandskapet till. De som framför allt gynnas är generalisterna, konstaterar Anders Wirdheim, som är en av bokens två huvudredaktörer.
— De som finner sig tillrätta lite överallt, dem går det bra för.
Storspoven drabbad
En art som drabbats hårt av förändringar i jordbruket är storspoven. För att få ett högkvalitativt foder skördas vallen numera redan i mitten av maj i södra Sverige.
— Där har storspovarna lagt sina bon och vid slåttern går det åt pipan.
Samtidigt gynnas stora, betande fågelarter som gäss, svanar och tranor.
Den andra stora förändringsfaktorn är klimatet.
”Förvånande snabbt”
— Det nya stora, och det som kanske är mest förvånande, är hur snabbt klimatförändringarna påverkar fågellivet nu, säger Anders Wirdheim.
Biätaren, som han beskriver som ”sanslöst vacker” expanderar snabbt norrut i Europa och har fyra somrar på raken häckat i Skåne, samtidigt som den nästan försvunnit från platser vid Medelhavet, där det numera ofta är 40 grader varmt på sommaren.
— Fåglarna är bra som indikatorer på vår livsmiljö. Fåglarna kan flyga, passar inte galoscherna så sticker de, säger Anders Wirdheim.
