Sverige fick se sig slaget i EU-kampen kring fiskekvoterna i Östersjön när förhandlingarna gick i mål. Men vad innebär kvoterna egentligen och vad får de för konsekvenser?
— Titta på vad som hände med torsken. Det var samma trend. Det var kris, det var kris, sedan drog man i handbromsen. Men alldeles för sent, säger Johanna Fox, chef för WWF:s internationella Östersjöprogram.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleTorsken inte tillbaka
Kvoten för sill i centrala Östersjön höjs med 15 procent. Strömmingskvoten sänks med 40 procent i Bottenhavet och Bottenviken, men inte med 62 procent som tanken var från början. Fox betonar att Sverige ”stått på sig” i förhandlingarna, även om utfallet inte blev helt önskvärt.
— Vi har fortfarande inte fått tillbaka torsken. Det får absolut inte hända för strömmingen eller skarpsillen. För då får vi konsekvenser som är bra mycket större än vad som skedde när vi förlorade torsken, säger Johanna Fox.
Hur mycket kris är det här?
— Man leker med elden, säger Cecilia Soler, docent i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
— Fisket som bedrivs nu, vi tjänar inga pengar på det i Sverige. Det är kontraproduktivt att se på fisk som biomassa.
Soler menar att frågan inte ”bara” är ekonomisk eller miljömässig, den handlar om samhällets beredskap också.
— Det här är vår livsmedelsreserv. Det är vår fisk. Det är denna vi har. Då kan vi inte fiska upp den, för vi vet inte när det kan kollapsa.
Östersjöns ”motor”
Johanna Fox kallar strömming och skarpsill för ”motorn” i Östersjöns ekosystem.
— Skulle vi förlora dem som vi har förlorat torsken då kan det få förödande konsekvenser för hela Östersjöns miljö. Strömmingen exempelvis är mat för både sjöfåglar och tumlare och säl.
Henrik Svedäng, fiskeribiolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum säger att dagens besked är kortsiktigt, även om han inte vill klassa det som ”någon katastrof”.
— Det krävs en annan attityd från politiskt håll, säger han.
