Under den nya utredningen har Urban Lambertsson representerat de överlevande och observerat arbetet på plats.
Nu ifrågasätter han vissa av haverikommissionernas slutsatser. Inte de om att hålen i Estonias skrov uppstod genom kontakt med botten, där har han inget att invända.
Klicka här för att följa oss på GoogleDet är bedömningen av Estonias sjövärdighet, som han inte tycker går långt nog när den pekar ut ”latenta strukturella brister”.
— Men vad i helvete, hon var ju felkonstruerad från start. ”Inte känt bland berörda parter”, säger de. Men är inte varvet en berörd part?
"Plågsamma år"
Utredningen pekar ut en kedja av brister som ledde fram till olyckan – regelverket, konstruktionen och frånvaron av inspektioner. Urban Lambertsson hade hoppats på något tydligare.
— Det finns inget påtalat ansvar. Vi som är drabbade får ju bara leva med historieboken. ”Fan, du hade otur.”
Jonathan Lindström, som förlorade både sina föräldrar i katastrofen, tycker däremot att haverikommissionerna har gjort ett bra jobb.
— Det har varit plågsamma år medan vi har hållit på med det här. Jag är väldigt glad att vi har kommit hit, att konspiratörerna inte längre kan hålla på och härja utan att få motstånd, säger han.
"I utkanten igen"
Det var efter en tv-dokumentär år 2020 som det beslutades att man skulle utreda Estonias förlisning på nytt. I onödan, enligt Lindström.
— Den nya haveriutredningen har ju utgått från Henrik Evertssons så kallade dokumentär. Men det har ju inte funnits något egentligt behov. JAIC-utredningen visade med all tydlighet exakt varför färjan gick under och hur man skulle åtgärda det i framtiden, säger han.
Konspirationsteorier kring förlisningen kommer att finnas även i framtiden, tror Lindström, men utan att ha så mycket inflytande.
— Nu är vi tillbaka på att de är marginaliserade. De flesta samhällen får dras med den här typen av figurer, men nu är de i utkanten igen och det är väldigt skönt. Nu hoppas jag att man kan få vara i fred.
