Deras jobb: Stoppa flod av övergreppsbilder på barn

Siffrorna på bildskärmen inne på Ecpat Sveriges kontor i Stockholm tickar stadigt uppåt.

— Där har ni ”Arachnid” i realtid, säger analytikern Thomas Andersson.

Webbspindeln som skannar av internet efter övergreppsmaterial har hittills analyserat drygt 176 miljarder bilder, visar mätaren. Nedanför rör sig siffran som visar hur många mänskliga bedömningar av misstänkta övergreppsbilder som har gjorts: över 37 miljoner.

— Det tickar fram lite långsammare just nu, för Kanada har inte riktigt vaknat än, säger Susanna Pettersson, barnrättsjurist på Ecpat Sverige.

Project Arachnid startades 2017 av organisationen Canadian Centre for Child Protection. Tanken var att övergå från ett enbart reaktivt arbetssätt – där man försöker ta ner bilder först då man får kännedom om en enskild publicering – till ett mer proaktivt, med en spindel som konstant söker av internet efter övergreppsmaterial.

Ecpat Sverige anslöt till Arachnid redan 2018 som första europeiska organisation. I dag ingår organisationer i 17 länder.

Miljontals bilder

Längre ned på skärmen lyser siffran 124 miljoner. Det är antalet identifierade bilder som sannolikt utgör övergreppsmaterial, men som ännu inte undersökts av analytiker och kunnat läggas in i spindeln.

— Man skulle kunna säga att det är vår ”backlog”, säger Thomas Andersson.

Varje arbetsdag sätter sig han och Ecpats tre andra analytiker ner och försöker beta av den massan, bild efter bild, tillsammans med sina kollegor runtom i världen.

— När vi har två bedömningar som säger samma sak, till exempel att det är ett förpubertalt barn som utsätts för ett sexuellt övergrepp, då kommer Arachnid automatiskt att skicka en begäran om nedtagning när den får träff.

Om samma bild dyker upp på en annan plats skickas direkt en ny begäran. Sedan starten har över 140 miljoner krav skickats ut.

— En enda bedömning hos oss kan leda till flera hundra nedtagningar per år, säger Andersson.

Personer som får sina övergrepp dokumenterade och spridda på nätet har beskrivit det som ständigt pågående övergrepp. Därför är det proaktiva arbetet avgörande, säger han.

— Det här är ett sådant enormt lidande för så många, så det är inte barnrättsligt acceptabelt att fortsätta behandla nya brottsoffer enbart på det här reaktiva sättet.

För ett enskilt barn kan det göra stor skillnad, särskilt om bilden rapporteras tidigt. När bilderna fått stor spridning är det nästan omöjligt att stoppa.

Sprids i decennier

Thomas Andersson berättar om ett svenskt barn, ”Kim”, som utsattes för övergrepp runt 2010. Förövaren som dokumenterade övergreppen dömdes och har avtjänat sitt straff. Ecpat har studerat fallet och sett att Arachnid mellan 2018 och 2022 upptäckte bilder på ”Kim” tusentals gånger varje kvartal.

— Årtionden efter övergreppen, flera år efter att gärningspersonen har släppts, så lever brottsoffren med det här.

Bilderna på ”Kim” fortsätter spridas än i dag.

— Just ”Kim” ser jag i arbetet varje vecka med ny spridning. Det är en av de mer spridda, säger Thomas Andersson.

Vissa bilder delas mer än andra, berättar Susanna Pettersson.

— Man ser att det blir lite grann, hur absurt det än låter, nästan som en idoldyrkan av de här barnen i materialet. Att man vill samla alla bilder. Det blir en hoarding-mentalitet.

Förövarna bygger alltså upp hela kataloger över enskilda barn som de fått en fixering vid.

— De är väldigt medvetna om de till exempel saknar bilder som de vet existerar någon annanstans, som de då kan vara på jakt efter, säger Thomas Andersson.

Sextortion oroar

När de inte arbetar i Arachnid sitter analytikerna i organisationens hotline. Dit kan vem som helst höra av sig med tips om övergrepp på barn, även barn själva. Allt oftare har det kommit att handla om ”sextortion”, där barn luras att skicka nakenbilder till vad de tror är ett jämnårigt barn. När bilden skickats börjar barnet pressas på pengar.

När det rör sig om ekonomiska motiv är det nästan bara pojkar som utsätts. Det rör sig om oerhört snabba skeenden, varför Ecpat måste agera fort när de får in tipsen.

— I nästan alla sådana ärenden är det samma kväll som den första kontakten tas som utpressningen börjar. Och internationellt så ser vi att detta är sexualbrott med hög suicidrisk. Även självmorden sker då i regel samma dag, säger Thomas Andersson.

Många av dessa brott kan enligt Ecpat spåras till löst organiserade nätverk, ofta centrerade kring vissa västafrikanska länder och Filippinerna. De riktar in sig på länder där barn är relativt bra på engelska.

Alexandra Lindgren vid polisens enhet för it-relaterade sexuella övergrepp mot barn i region Öst, säger att sextortion ofta inleds på spelplattformar.

— Och när man så att säga fått pojken på kroken, går man vidare till ett annat forum.

De flesta sexualbrott hon hanterar rör dock flickor, och det är tydligt att pojkar har svårare att berätta om vad de utsätts för.

— Jag kan höra hur folk säger att ”jag måste utbilda min son i hur man är mot andra tjejer”. Men det är ju lika viktigt att de får veta hur de inte ska bli utsatta på nätet.

Som förälder bör man prata med barnen om vad de kan möta redan innan de får sin första mobiltelefon. De ska känna sig trygga att kunna berätta om någon tvingar dem att skicka bilder, eller sprider deras bilder på nätet.

— Det är ju många barns rädsla, att man gjort mamma och pappa besviken eller ledsen. Som vuxen måste man vara tydlig att det aldrig är barnets fel, säger Alexandra Lindgren.